Om kriskommunikation, krishantering och förändringsprocesser

Så förändrar sociala medier krisarbetet

Skriv en kommentar - Postat den 5 maj 2012 av Jeanette

För lite drygt 10 år sedan fanns inte uttryck som ”krishantering online” eller ”kriskommunikation i sociala medier”. Idag måste sociala medier inkluderas i ett effektivt krisarbete. Ett företag vars kunder rör sig på Facebook, Twitter, Flashback och andra sociala plattformar kan inte bortse från det sociala mediets betydelse. Det räcker inte med att bemöta vad som skrivs om dig i dagspress eller kvällspress. Det räcker inte att du tar hjälp av medietränare. Samtliga plattformar där det kan tänkas att det pratas om dig måste underhållas.

Sociala medier är ett paradigmskifte som innebär en enorm transparens och maktförskjutning. Det innebär en förskjutning från företaget i kris till andra som definierar krisen åt dig. Organisationer måste anpassa spelreglerna efter intressenternas villkor och sätt att kommunicera för att motverka kriser – eller ta sig ur kriser med anseendet i behåll.

Sociala medier innebär inte bara att företagsledare måste vara ärligare och öppnare i sin kriskommunikation. Sociala medier har också en inverkan på antalet kriser som uppstår, hur snabbt krisen sprids, hur många som involveras och hur företaget eller organisationen agerar, menar bland andra Morgan McLintic på den globala kommunikationsbyrån LEWIS.

Att sociala medier påverkar krisarbetet är tydligt. Här är sex av de faktorer som påverkar och som gör att kriskommunikation är viktigare än någonsin.

Sex påverkansfaktorer

Frekvens
Idag möter företag kriser i större utsträckning än tidigare. Kanske inte de faktiska, fysiska, kriserna utan snarare de kriser som uppstår på grund av desinformation. Man kan säga att antalet kriser har stigit i takt med att fler och fler har möjlighet att yttra sig och skapa sin egen information. Mer information beräknas ha producerats under de senaste 30 åren än under de senaste 5000 åren! Under 2011 kommer vår digitala värld ha vuxit sig 10 gånger större än 2006. Vi exponeras hela tiden för information från media, medarbetare, chefer, släktingar, kunder, konkurrenter och inte minst sociala plattformar. Sociala medier gör att vem som helst, hur lätt som helst, kan producera och konsumera vilseledande information som kan skada din verksamhet och ditt varumärke.

Spridning
Eftersom information i sociala medier sprids på nolltid ökar vikten av bevakning och snabba reaktioner. Företagets responstid har krympt till några få timmar efter att en kritisk kommentar har delats eller en tweet har skrivits. Frågor måste besvaras, kommentarer måste bemötas och desinformation måste korrigeras. Allt går så mycket fortare än för några år sedan och det i sin tur ställer krav på flexibilitet och en förmåga att snabbt agera. Nya strategier måste till, likaså processer som underlättar arbetet. Till exempel behöver kommunikatörer förstå nätetikett och vilket tonläge som passar bäst på respektive plattform.

Magnitud
Idag påverkar och påverkas vi av varandra i större utsträckning än tidigare. Förut kunde en kris diskuteras mellan tio nyckelpersoner utan att göra sig känd för andra. Idag kommer allting ut och når både lokala och globala plattformar. Ett bolag som har kunder och andra intressenter på flera marknader måste samordna sina kriskommunikationsstrategier och behålla en tydlig och enhetlig linje. Dominoeffekten av en viss händelse fortsätter under längre perioder och har en tendens att sluka fler aktörer. Det kräver ett kontinuerligt och tydligt kommunikationsflöde, med ett innehåll som är lätt att ta till sig och relatera till.

Synlighet och varaktighet
Allt företaget skriver och säger tenderar att komma ut, på ett eller annat sätt. Därför måste sändaren tänka extra noga på hur budskap formuleras, speciellt i samband med kriser då mottagaren är väldigt känslig för hur informationen framställs. Dessutom är det viktigt att komma ihåg att allt finns kvar på nätet och det kollektiva minnet. Google glömmer aldrig.

Mätbarhet
Tack vare sociala medier kan organisationer bättre mäta och spåra konsekvenserna av en kris. Organisationer har möjlighet att se vilken typ av kund som är missnöjd och sprider negativ information på nätet. Man kan spåra trafiken och se hur många som besökt den egna sajten och var besökarna kommer ifrån. Besökare lämnar spår efter sig, du kan enkelt se vilka som tweetat och re-tweetat om dig, vilka som bloggat och vilka som betygsatt dig. Detta i sin tur gör att du kan upptäcka faran innan det blir en kris.

Dialog
Eftersom sociala medier möjliggör för företag att mäta och spåra trafik, underlättas också företagens kommunikationsprocess med kunder och andra målgrupper. Den nya arenan för kriskommunikation möjliggör en direkt dialog med de individer som är missnöjda eller har åsikter som behöver bemötas. Idag kan företag enkelt och kostnadseffektivt lyssna och träda in i en diskussion på nätet, besvara frågor, bemöta kritik och förtydliga missförstånd och desinformation. En jämn och aktiv dialog kan förhindra kriser och minimera de konsekvenser som annars uppstår.

Det här är ett utdrag från min bok Modern kriskommunikation. Boken går att beställa på Bokus.

Publicerat i kriskommunikation | Etiketter , | Lämna en kommentar

Kris, makt och demokrati

Skriv en kommentar - Postat den 23 april 2012 av Jeanette

Oavsett om du representerar ett företag eller ditt egna personliga varumärke kommer det du säger – eller undanhåller – att påverka hur andra uppfattar dig. Det i sin tur kommer sedan att styra hur situationen och varumärket utvecklas.

Med tanke på den senaste tiden uthängningar av Carema och the PhoneHouse likväl som av Tolgfors, Juholt och Lööf förstår jag om du får panik när du förstår vem det är på andra sidan tråden. Vad säger du när Josefsson ringer? Men rent krasst är det nödvändigt för en demokrati att det finns en samhällsfunktion som tar upp och belyser det som inte fungerar i vårt land. Min poäng är att du ska ta makten över denna krissituation och använda den till att reda ut problemet på ett sätt som på längre sikt stärker företagets eller ditt egna varumärke.

Hur du säger saker spelar roll. Det gör även vad, vem och varför samt när. För i en kris gäller det att ta makten över formuleringsprivilegiet. Här kommer tre grundläggande strategier som gör dig mer framgångsrik när du behöver kriskommunicera.

För det första: Snacka inte bara – upprätta en åtgärdsplan också! Ord och handling ska hålla ihop. Erkänn problemet, ta initiativ till förändring och exekvera en aktiv insats. Tydligt, ärligt och transparent.

För det andra: Vänta inte med att kommunicera tills du har tagit reda på fakta – säg istället att du inte vet. När krisen briserar är tid faktiskt lika med pengar. Gå snabbt ut i alla egna kanaler och kommunicera. Uppdatera ofta – även om det bara blir en bekräftelse av att du ännu inte vet mer. Och arbeta parallellt med att ta reda på hur det egentligen står till.

För det tredje: Försök inte att fokusera på att minimera krisens proportioner – visa istället att du tar problemet på allvar. Inom kommunikation talar vi om att formen bär budskapet. I det här fallet handlar det om att även förändra det sätt du kommunicerar på. Visa att det har skett en förändring genom att ge kommunikationsflödet en annan karaktär – ett annat innehåll. Minimera inte krisens betydelse. Minimera dess konsekvenser.

Det här blogginlägget ingår i Centrum för lättlästs bloggstafett om språk, makt och demokrati. Centrum för lättläst arbetar för allas rätt till litteratur, nyheter och information utifrån var och ens förutsättningar. Mer information om bloggstafetten och fler blogginlägg hittar du på Centrum för lättlästs sajt.

Jag fick stafettpinnen av Camilla Eriksson som skrev Hur demokratiskt är maktens språk på Retorikiska. Nu lämnar jag över till Erik Fors-Andrée som fortsätter debatten.

Publicerat i kriskommunikation | Etiketter , , , | 1 kommentar

Krishantering och sociala medier – årets resultat

Skriv en kommentar - Postat den 1 april 2012 av Jeanette
  • Bara 50% känner till att den egna organisationen har en krisplan.
  • 49% har ingen handlingsplan för negativa reaktioner i sociala medier.
  • Och, 59% tror att de kan hantera en kris utan extern hjälp.

Det är några av de fascinerande siffror som presenteras i Kommunikatören 2012, där över 3 300 kommunikatörer i landet har svarat på frågor och bidragit med sin kunskap och erfarenhet av branschen.

Som kriskommunikatör och krishanterare tycker jag att det är anmärkningsvärt att bara hälften känner till att det finns en krisplan på företaget, samtidigt som fler säger sig kunna hantera en kris helt själva. Hur då? Samtidigt sitter 58% av respondenterna i ledningsgruppen på det företag de arbetar på!

Jag har tidigare skrivit att kriskommunikation är en ledarskapsfråga. Siffrorna visar på ett ledarskapsproblem och diskussioner måste därför ges utrymme i ledningsgruppen. Kriser är mycket svåra och komplexa händelser som få har praktisk erfarenhet av. Saknaden av erfarenhet gör det svårt att greppa situationen och förstå interna och externa reaktioner, speciellt idag när reaktioner sprids blixtsnabbt i sociala medier.

Be om hjälp för strategiska och operativa insatser i kriskommunikation. Be om hjälp för att utveckla handlingsplaner för negativa reaktioner i sociala medier. Man blir lätt hemmablind. Därför är det viktigt att få hjälp med att förutspå konsekvenserna av sitt eget beteende. Hantera inte din kris på egen hand! Känner du dig det minsta osäker, tveka inte en sekund att kontakta någon som vet och kan mer. Ofta behövs ett bollplank och nya perspektiv för att komma fram till effektivare metoder. Jag är säker på att många av de gångna kriserna kunde ha undvikits om krisföretagen hade tagit in förstärkning.

Fritidsresor är bäst på att kommunicera i kris

Årets vinnare på temat ”Kommunicera i kris” blev Fritidsresor med informationsdirektören Lottie Knutson på spetsen, något som många motiverat med hur organisationen agerade i samband med tsunamikatastrofen 2004. Fritidsresor var tydliga, de visade medmänsklighet och försökte göra allt de kunde i det kaos som rådde. Läs intervju med .

Publicerat i kriskommunikation | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Facebook: Är vi alla narcissistiska?

Skriv en kommentar - Postat den 22 mars 2012 av Jeanette

Jag kan inte låta bli att än en gång skriva om våra självisk/osjälviska drag på Facebook. DN publicerade idag en artikel med rubriken Många Facebookvänner kan tyda på narcissism.

”Facebook har blivit de egenkäras lekplats. Enligt en ny studie är det mer troligt att personer som uppdaterar sin status ofta har narcissisistiska drag. (…) Människor som har ett ökat behov av att hävda sig kan vända sig till Facebook för att få det behovet tillgodosett, menar forskarna.”

För mig känns den här typen av studier och diskussioner lite fånig. Både Facebook och Twitter drivs av människans psykologiska egoism. Varje person skriver det som gynnar honom eller henne bäst. Det är ingenting nytt. Det finns förstås en skala från den mest själviska statusuppdateringen — som rena announcements — till den mindre själviska statusuppdateringen — som att dela med sig av länkar, idéer och tips.

Den psykologiska egoismen kan ses som något naturligt. Det är ett beteende som tydligt kommer fram i ett medium där alla vill bli hörda och delta i diskussioner. Men att kalla det för narcissism och likställa beteendet vid ett sjukligt tillstånd och en personlighetsstörning… det är fånigt.

Sigmund Freud använde termen narcissism för att beteckna en tidig fas i personlighetens utveckling. Och det är också det vi ser på Facebook och andra sociala medier. Bloggar, Twitter och Facebook… alla dessa sociala medier hjälper oss att utvecklas. Steg för steg. Vi hittar oss själva i relation till varandra. Vi nischar oss, hittar ett eget språk, hittar ett personligt uttryck.

Och det fina med människans psykologiska egoism på Facebook, är att alla måste delta för att hålla mediet vid liv. I ett tidigare inlägg – Det sociala samspelet på Facebook – skrev jag om en outtalad regel: Lyssnar du på mig, så lyssnar jag på dig. Ser du mig, så ser jag dig. Kommenterar du dina vänners flöden, kommer de att kommentera ditt flöde. Vi kommunicerar och delar med oss för att det ger oss något tillbaka, vad det än må vara. Det är ett socialt samspel som finns djupt rotat inom oss. Och vi hjälper varandra att synas, också för att det ger oss något tillbaka. Bloggstafetter är ett typiskt exempel på hur vi samarbetar för att tillsammans ta plats.

Ett naturligt beteende? Ja. Men narcissism? Nej.

Läs också: Facebook sprider olycka och Det irriterar oss mest på Facebook.

Publicerat i marknadsföring | Etiketter | 1 kommentar

Retorikiska: Ser du vissa tecken?

Skriv en kommentar - Postat den 12 mars 2012 av Jeanette

För mig är kommunikation en handling som syftar till att uppnå en önskvärd effekt/reaktion från någon annan. För att uppnå en önskvärd effekt måste sändaren ha ett mottagarperspektiv, det vill säga lyssna och ta till sig information och ständigt anpassa sig efter mottagaren. Här blir också sändarens förmåga att formulera budskap, språket och retoriken centrala element.

Camilla Eriksson släppte nyligen boken ”Retorikiska – Om kommunikation i allmänhet och retorik i synnerhet”. Boken är skriven till alla de som förstått att vilka argument man lägger fram och på vilket sätt man gör det står i direkt relation till hur framgångsrikt budskapet tas emot.

Här nere delar Camilla mer än gärna med sig av ett avsnitt ur boken:

Ser du vissa tecken?

En enklare form av semiotisk analys skulle innebära att du noterar vilka beteckningar som talaren använder sig av och försöker analysera syftet med dessa beteckningar i kommunikationen.

Vem är avsändare av budskapet? Och varför? Talaren måste själv vara ett starkt tecken för att framgångsrikt förmedla budskapet. Vi såg exempelvis i Almedalen 2010 Mona Sahlin använda starkare socialdemokratiska tecken såsom Olof Palme och Tage Erlander i sitt tal. Varför? För att stärka sitt eget, såklart. Funkar det? Ja, om du låter det fungera. Andra sätt att stärka upp talarens tecken är att låta någon annan presentera densamme. Även här lånas styrka utifrån.

På vilket sätt framförs budskapet? Vem har problemformuleringsinitiativet och vem är fast i att reagera? På vilket sätt görs detta? När Carin Götblad, länspolismästare i Stockholms län, och Leif G. W. Persson, kriminologen och författaren, diskuterade Götblads beslut att tillåta yrkesverksamma poliser att bära sin uniform i Pridetåget. Persson ansåg att en myndighet, representerade av individuella poliser, inte ska ta ställning i en manifestation. Götblad kontrade snyggt med att Pride inte var någon manifestation, inte heller en demonstration utan en parad. Hon argumenterade genom att förflytta beteckningen, definitionen, till något välkommet och accepterat. Götblad fortsatte sedan att argumentera med beteckningar. Hon talade om präster och läkare som andra samhällsbärande yrkeskårer som deltog i paraden iklädda sina karakteristiska attribut. Persson kontrade med att dessa inte var myndighetsutövare på samma sätt som poliserna och debatten fortsatte. Båda två kämpade om att äga problemformuleringsprivilegiet. Ur ett semiotiskt perspektiv är detta viktigt att klargöra när man försöker förstå en kommunikation på ett djupare plan.

Professor Berit Ås satte redan 1976 namn på olika härskartekniker vilket helt plötsligt gjorde dem diskuterbara. Ni har säkert hört dem förut. De fem härskartekniker som Berit Ås identifierat är:

  • osynliggörande
  • förlöjligande
  • undanhållande av information
  • dubbelbestraffning
  • påförande av skuld och skam

Vissa av dessa är mer intressanta ur ett semiotiskt perspektiv än de andra, exempelvis förlöjligande. Vad som ofta händer när en person blir förlöjligad är att beteckningar som inte används om andra helt plötsligt kopplas till en individ. Ås ger exemplet om en kvinna som bemöts av hönskackel när hon försöker prata om jämställdhet. Berit Ås menar även att beteckningar som cynisk och kall i mycket högre grad sätts på kvinnor än män, medvetet. Är beteckningarna i ditt fall på något sätt valda för att förnedra, kasta mörkt sken på eller baktala någon eller något? Är det i sådana fall uppenbart, delvis eller nästan fullkomligt dolt för mottagarna? Om det är du som är mottagare av dessa beteckningar, som individ eller representant för en produkt eller en tjänst, hur förhåller du dig till dem?

Är det transmission eller ritual communication? Har kommunikatören valt rätt form för budskapet? I vilken utsträckning uppnås en balans mellan entropin (kaoset) och redundansen (det förväntade) i kommunikationsupplägget? Finns det anomalistiska kategorier (gränsöverskridande) och i så fall, nyttjas de framgångsrikt?

Avslutningsvis, ställ alltid frågan: På vilket sätt skulle hon/han kunnat göra istället för att effektivisera förmedlingen till målgruppen? Om inte annat, för din egen utveckling. Kreativitet belönas av neuronen (minnescellerna) som registrerar.
Som vanligt svarar analysens frågor på de punkter som bör övervägas när en kommunikation planeras. Dessa frågor kan således även nyttjas som checklista i den begynnande änden av kommunikationen.

Det du just läst är en text ur Camilla Erikssons bok Retorikiska – Om kommunikation i allmänhet och retorik i synnerhet. Vill du läsa mer om vad boken innehåller, besök Boken på hennes blogg Retorikiska. Eftersom Camilla tycker att ord är makt och därmed att retorik är grunden för demokrati är vi flera som sprider retorikiskan just nu. Titta gärna in hos de andra:

 

Publicerat i marknadsföring | Etiketter | 3 kommentarer

Spekulationens och ryktesspridningens makt, del 1

Skriv en kommentar - Postat den 9 mars 2012 av Jeanette

De flesta av oss kan relatera till spekulationer och rykten. Vi skapar, diskuterar och sprider dem – ofta dagligen.

“They are fundamental phenomenon of social beings. Every person on the planet in every period of human history has almost certainly been affected by or involved in some aspect of hearsay. It is a universal human enterprise.”

Nicholas DiFonzo, professor i psykologi och forskare i ryktesspridning

Spekulationer och ryktesspridning förekommer i alla sammanhang där människor interagerar. Det är ett naturligt beteende, en viktig del av att vara en rationell varelse och har funnits sedan mänsklighetens begynnelse.

En vanligt förekommande inställning hos ledare och chefer är att spekulationer och ryktesspridning bland medarbetare och kunder förekomma oavsett vad ledningen gör och säger, och att det därmed inte går att stoppa eller påverka. Det är förstås en felaktig slutsats. Genom att förstå det mänskliga beteendet och varför spekulationer och rykten uppstår, kan ledare och chefer påverka och styra utvecklingen i en önskvärd riktning och minimera den skada som annars uppstår. Jag har sett det gång på gång – hos företagsledare, hos styrelseordföranden och hos chefer.

Att som ledare eller chef ägna lite tid åt att förstå spekulationens och ryktesspridningens makt, ökar förståelsen för medarbetarnas oro, kundernas osäkerhet och leverantörernas krav på tydligare information. Företagsledare blir bättre på att förstå hur människor uppfattar, bearbetar och reagerar på den information som finns att tillgå.

Spekulationer och rykten är en viktig del av människans varande

Det finns framförallt två övergripande förklaringar till varför spekulationer och rykten är en central del av människans beteende:

1. Människan är en social och relationsskapande varelse. En av våra drivkrafter är att interagera med varandra. Vi diskuterar tillsammans, äter tillsammans, arbetar tillsammans, gör affärer tillsammans… en stor del av vårt liv består av kommunikation med varandra.

2. Människan har en djupt rotad vilja att tolka och förstå välden hon lever i. Sensemaking utgör en stor del av den mänskliga hjärnans dagliga arbete. Vi vill ge saker och ting mening och placera allt och alla i en kontext som underlättar beslut. Sensemaking handlar om att sätta perspektiv på våra egna upplevelser för att undvika förvirring, otydlighet och mentalt kaos. Enkelt uttryckt: spekulationer och ryktesspridning är ett sätt för människan att tolka och förstå sin omgivning.

Shared sensemaking

Vi är alltså sociala varelser och vi har en djupt rotad vilja att tolka och förstå välden. Resultatet blir det Nicholas DiFonzo kallar för Shared sensemaking. “We make sense of life together.

Spekulationer och ryktesspridning är ett sätt för oss att tillsammans förstå och tolka världen, utveckla och bekräfta tankar, skapa gemenskap och samlas kring fenomen.

Vår värld karaktäriseras till viss del av osäkerhet

Spekulationer och ryktesspridning – eller shared sensemaking – är vår kollektiva respons på den osäkerhet och komplexitet som vår värld till viss del karaktäriseras av. Vi ser bara små delar av verkligheten, inte hela.

Individer, företag och organisationer lever idag i en osäker och komplex miljö. Komplexiteten kan exemplifieras genom mängden information som ständigt produceras och konsumeras. Mer information beräknas ha producerats under de senaste 30 åren än under de senaste 5.000 åren! Under 2011 har vår digitala värld vuxit sig 10 gånger större än 2006. Vi exponeras hela tiden för information från media, medarbetare, chefer, släktingar, kunder och konkurrenter. Det gör risken för otydlighet, motsägelser och felaktigheter större. Och vem ska vi tro på? Vilka källor är mest trovärdiga?

Spekulationer och ryktesspridning är därför något positivt, som hjälper människan att hantera sin vardag och mängden information som cirkulerar runt. Men det gäller att vara medveten om ett beteende för att göra det bästa av situationen. “If rumor is something we do, then we may as well do it well.” Vi kan bli mer förstående, omtänksamma och försiktiga i våra omdömen. Vi kan bli bättre ledare, bättre chefer och bättre medarbetare. Vi kan också hantera spekulationer och rykten och förhindra den typen av rykten som kan skada en organisation eller en person.

Publicerat i kriskommunikation | Etiketter , , , , | 3 kommentarer

Seminarium i kriskommunikationens tecken!

Skriv en kommentar - Postat den 6 mars 2012 av Jeanette

Publicerat i kriskommunikation | Etiketter , , , , | 2 kommentarer

Kriskommunikation är en ledarskapsfråga

Skriv en kommentar - Postat den 23 januari 2012 av Jeanette

Som en del av min forskning har jag under många år intervjuat ledare för nationella och internationella börsnoterade bolag inom en rad olika branscher. Jag har iakttagit hur deras syn på kommunikation påverkat sättet på vilket verksamheten styrs, och hur en verksamhet tar sig igenom svåra tider av olönsamhet, hot om konkurs, omorganisation, uppsägningar, fusioner och förvärv. Företagsledare som på ett genomtänkt och välplanerat sätt använder kommunikation som ett styrmedel lyckas i större utsträckning behålla medarbetare, kunder och leverantörer i krissituationer. De lyckas också öka produktiviteten och effektiviteten under en väldigt skör och svår situation som hotar verksamhetens existens.

I samtliga fall har ett kommunikativt ledarskap och ett ”top-down-mandat” varit avgörande för resultatet. I alla exempel där ett företag lyckats vända en kritisk situation till en välfungerande verksamhet har ledarskapet byggt på dialog, öppenhet och lyhördhet. I alla exempel har ledaren (och i vissa fall styrelsen) behövt ge chefer och andra nyckelpersoner mandat att agera och reagera, kommunicera, besvara frågor och själva fatta beslut. Ledarens förmåga att delegera till rätt personer, och våga lita på att uppgifterna blir rätt utförda, har varit en nyckelfaktor. I krissituationer finns nämligen inga marginaler för långa beslutsvägar, förankringar eller ”låt oss sova på saken”. För det mesta måste beslut fattas här och nu, och då krävs en tydlig ansvarsfördelning och en hög dos ömsesidigt förtroende. En fungerande intern kommunikation, där medarbetare är välinformerade och involverade i krisens alla faser, är också en förutsättning för en lyckad extern kriskommunikation.

Vem äger projektet?

I samtliga fall där ett företag lyckats ta sig igenom en kris, återfå förtroendet och stå på egna ben igen har också styrelsens och ledningens synsätt och attityd till kriskommunikation och krishantering varit avgörande. Ledningen har haft ögonen öppna för varningsklockorna. Riskanalyser och omvärldsbevakningar har varit viktiga ingredienser i det strategiska arbetet. Förståelse för andras reaktioner och känslor likaså. Nyckelpersoner har förberetts på olika scenarion och tränats.

En öppen företagskultur tillåter att man lyfter fram problem. I de företag där förståelsen för kriskommunikation och krishantering lyst med sin frånvaro var effekterna förödande. Visste du att ledare och chefer genom sin okunskap orsakar större delen av företagsvärldens kriser? En undersökning som The Institute for Crisis Management genomförde under 2010 visar att ledare och chefer står för 50 procent av företagskriserna, medan 32 procent orsakas av anställda och 18 procent orsakas av yttre faktorer! Diskussioner om kriskommunikation och krishantering måste därför ske på ledningsnivå för att sedan förankras i hela organisationen. Det är ett ledarskapsproblem och måste med andra ord ges utrymme i ledningsgruppen.

En ledare med förståelse och engagemang för kriskommunikation gör en oerhörd skillnad. Under Ericssons helomvändning mellan 2001 och 2003 var koncernchef Carl-Henric Svanberg en stor tillgång. Hans kommunikativa ledarskapsförmåga fick andra att följa samma spår och jobba effektivt mot gemensamma mål i en väldigt påfrestande situation. Det är därför viktigt att kriskommunikationsfrågor ägs av företagsledningen för att sedan förankras och implementeras.

Publicerat i kriskommunikation | Etiketter , , , | 2 kommentarer