I fredagens Expressen publicerades en väldigt intressant artikel som jämför Twitter med runstenar. I artikeln Twitter är 2000-talets runstenar dras paralleller mellan runstenarnas obegripliga språk och kommunikationen på Twitter. ”Texten på runstenarna kanske inte var det viktiga. Det viktiga var att man var med. Precis som man i dag är med på Facebook eller Twitter”, säger Marco Bianchi, vars avhandling ligger till grund för Expressens artikel.
I artikeln intervjuas jag om hur viktigt det är för våra politiker att finnas på Twitter. Är det viktigt att bara finnas för närvarons skull, utan att öppna upp för dialog? Som jag säger kort i artikeln är det avgörande att använda Twitter och inte bara finnas där. På så sätt är det inte konstigare än att använda vilken kommunikationskanal som helst. Anger man ett telefonnummer måste man vara beredd på att svara på samtalen, lämnar man en mejl-adress måste man vara beredd på att svara på inkommande frågor. Det handlar om delaktighet och grundläggande vett och etikett.
Trots att jag tycker att kommunikationen på Twitter inte kan likställas vid att resa en runsten bara för sakens skull, tycker jag att artikeln väcker många intressanta tankar, så läs den i sin helhet här.
Lämna ett svar