Jeanette Fors-Andrée

Jeanette Fors-Andrée är krishanterare, medietränare och medierådgivare. Hon har arbetat med förtroendekriser i 12 år och har en gedigen praktisk erfarenhet av komplexa kriser och mediala granskningar. Bland annat från en unik position inom Svenskt Näringsliv där hon dagligen stöttar svenska bolag och ledningsgrupper med akut krishantering, medieträning och strategier för mediehantering. Dessförinnan har hon en bakgrund som PR- och kriskonsult på global PR-byrå. Hon har också i sju år studerat förtroendekriser och kriskommunikation på akademisk nivå som forskare vid Uppsala universitet och beskrivs som Sveriges högst akademiskt skolade krishanterare. Föreläsare, författare till bl.a. ”När drevet går” och ”Praktisk kriskommunikation” och intervjuas ofta i media som krisexpert.

Sanningen är sällan så enkel


När journalister beskriver hur de upplever företagens krishantering är det ”att sanningen inte kommer fram direkt” som rankas högst. Det visar en ny undersökning från Aalund som ställt frågor till 450 journalister och där jag, från mitt perspektiv som krishanterare, har blivit tillfrågad att kommentera resultatet. Hela Aalunds undersökning inklusive mina reflektioner finns här som pdf.

Självklart behöver kriser hanteras snabbt för att undvika skada på förtroendet. Jag ser ofta ett problem med företag och organisationer som väntar onödigt länge med att uttala sig när de blir granskade. Samtidigt är sanningen sällan så enkel. Ett problem som är minst lika vanligt, om inte vanligare än att vänta med att svara på journalistens frågor, är att gå för snabbt fram och inte vara förberedd.

Verkligheten är mer komplex än att sammanfattas i en oneliner

Få medieformat tillåter en komplex bild. Och svar kan i många fall inte paketeras på ett sådant sätt som journalisten förväntar sig. Frågorna som behandlas är ofta mer komplexa än att rymmas i enkla och korta svar. Verkligheten är helt enkelt för svår för att uttryckas i en kort och stressad intervju där medieretoriken förutsätter korta meningar som är lätta att citera – oneliners som kan skapa rubriker, sälja lösnummer och pryda löpsedlarna. Verkligheten som utspelar sig bakom kulisserna är i själva verket ofta mer komplex än att sammanfattas i en oneliner.

Dessutom glömmer vi ofta bort att reportern som lyfter på luren för det mesta är mer insatt i den specifika kärnfrågan än vad intervjupersonen är. Reportern har lagt tid på research, tagit fram underlag och förberett frågor. Själv förväntas du som intervjuperson ge omedelbara svar. Här och nu. Utan att ta reda på fakta. Annars blir du kritiserad för att inte vara öppen. Men den som vill berätta hela sin historia och ge en samlad bild brukar bara få några sekunder på sig innan reportern avbryter och attackerar med sina frågor. Ömsesidig irritation uppstår och intervjun går lätt överstyr. Som talesperson bidrar du omedvetet till en än häftigare mediedramaturgi.

Även om företagen är helt sanningsenliga så lyfts ofta delar av intervjun ur sitt sammanhang, vinklas och används till företagens nackdel. Som krishanterare ser jag ofta hur media för snabbt och för enkelspårigt söker efter en specifik vinkel istället för att försöka förstå helheten och förmedla de komplexa resonemangen. Jag ser också ett olustigt inslag i journalistiken, nämligen jakten på sensationsrubriker och ett underhållningsvärde i frågor som handlar om affärsstrategiska vägval och svåra beslut. Få professionella personer i ledande befattning vill vara en del av tabloidpress.

Addera också aspekten att du som talesperson inte har kontroll över intervjusituationen. Du känner att du inte styr över resultatet. Du är bara en gäst i journalistens story. Risken att du blir missuppfattad är stor, du får sällan korrigera innehållet och du har absolut ingen aning om hur din medverkan kommer att klippas och hur du kommer att framstå. Rädslan för mediedrev, där bevis inte anses vara något relevant, är stor. Rädslan att förlora sitt anseende inför alla som betyder något. Familj. Släkt och vänner. Kollegor. Vissa förlorar jobbet. Den olustkänslan ska inte tas lättvindigt. Den är enormt obehaglig.

Resultatet blir förstås att företagen måste tänka till och ta fram en strategi för hur man bäst når ut med sina bästa budskap och argument och samtidigt minimera de risker jag beskriver ovan. Det som journalisten uppfattar som brist på transparens och öppenhet kan i själva verket handla om företagens sätt att navigera i journalistikens spelregler. Ett sätt att hantera mediedramaturgin och bemöta journalistens vinkel. För företaget som granskas är det avgörande att helt förutsättningslöst analysera den uppkomna situationen, ställa sig frågan ”Var har journalisten rätt?”, ta reda på fakta, åtgärda eventuella problem och möta kunder och media.

I en eskalerande kris är det alltid en balansgång mellan att vara snabb och sätta sig in i frågan för att fatta hållbara beslut. En balansgång mellan att vara tillgänglig och arbeta systematiskt med kärnfrågan för att inte springa på bollar som försvårar och förhalar krishanteringen. En balansgång mellan transparens och sekretess. I många fall är det mer prioriterat att inte stressa upp sig, att inte agera i panik, att göra en grundlig analys för att med facit i hand agera handlingskraftigt.

För när allt kommer omkring är det dina konkreta handlingar som väger tyngst. Du kan inte bygga eller skydda ett förtroende baserat på vad du säger, utan på vad du faktiskt gör.

Men på samma sätt som det finns bra och dålig journalistik så finns det också bra och dålig krishantering. Det finns organisationer som i ren panik och rädsla för media agerar fatalt fel. Som i ren självbevarelsedrift stoppar ner huvudet i sanden och helt självförvållat hamnar i en destruktiv försvarsställning. Det finns också osunda företagskulturer. Fartblinda ledare som tappar fotfästet. Högt uppsatta chefer som skyller på media och anklagar journalister för häxjakt. Som döljer problem och ljuger när sanningen hinner ikapp. Ansvariga personer som går in i en intervju med inställningen att inte besvara de absolut svåraste frågorna, eller som inte är förberedda på journalistens vinkel. Det är ett farligt och tyvärr vanligt misstag att tro att granskningar och avslöjanden går att vifta bort, för du hinner aldrig ikapp stormen. När drevet väl går är du skyldig tills du har bevisat motsatsen – det är den krassa verkligheten. Det är så mediedramaturgin fungerar, oavsett hur orättvist och vidrigt du tycker att det är.

Internkommunikationen och ledningen är ofta största bristerna

“Dålig intern kommunikation” och “ledningen” som ju i undersökningen kommer på femte respektive åttonde plats över upplevda orsaker till bristande krishantering, är i själva verket mycket viktigare än så. Den interna kommunikationen är väldigt ofta ett grundproblem. De allra flesta åtgärder som identifieras under en krisövning eller utbildning handlar om förbättringar i internkommunikationen, ansvarsfördelningen och ledarskapet. Orsaken till att problem ibland inte tas på allvar eller att krishanteringen tar längre tid än vad den behöver göra bottnar allt för ofta i bristande interna rutiner och synsätt. Det må finnas en krisplan och en sammansatt krisgrupp, men krisplanen ligger långt ner i byrålådan och fångar inte verksamhetens faktiska utmaningar. Kommunikationsavdelningen kan vara bakbunden, med en ledning som inte lyssnar. En ledning som inte sätter förtroendefrågor tillräckligt högt upp på agendan.

Jag har sett fall där ledarskapet på ett föredömligt sätt tagit organisationen från ett kritiskt läge till ett stabilt, och till och med stärkt, läge. Jag har också sett fall där ett bristande ledarskap satt käppar i hjulen, försvårat krishanteringen och gjort förtroendekrisen än värre. Här kan du läsa mer om hur du undviker förtroendekriser.

Kommentera

Därför startar jag egen krisbyrå


Nu händer det!! Efter flera år som anställd startar jag Jeanette Fors-Andrée AB, Sveriges vassaste kris- och medierådgivning. Min första och största kund kommer att vara min tidigare arbetsgivare. På uppdrag av Livsmedelsföretagen ska jag fortsätta stötta de enskilda bolagen inom livsmedelsindustrin. Skillnaden är att jag nu också kan välja andra uppdrag.

Det här känns otroligt spännande, men också extremt läskigt. Faktum är att det kan vara det läskigaste beslutet jag någonsin fattat. Jag lämnar tryggheten med en fast anställning. Tar klivet ut i det okända. Det pirrar i magen av spänning och förväntan. Men också skräck. Och förstås en massa ”tänk om-tankar”. Jag har under flera år fått frågan från vänner och bekanta: “När är det dags för dig att köra eget?” Vissa har till och med aktivt peppat och pushat på. Men jag har då känt en trygghet i att vara anställd, en trygghet i att ha en fast punkt och en fast inkomst. Folk har sagt till mig: “Om någon klarar att stå på egna ben så är det du, du som har ett så starkt varumärke.” Men jag har inte sett det så själv.

De senaste tre åren har varit de mest givande och meningsfulla i min 12-åriga karriär med förtroendekriser. Jag älskar min arbetsgivare. Jag älskar den roll jag har och de människor jag arbetar med. Jag har en unik position inom Svenskt Näringsliv där jag dagligen stöttar svenska bolag med akut krishantering, medieträning och strategier för mediehantering. Jag jobbar nära ledningsgrupper. I ledningsgrupper. Där det händer. Som strategiskt eller operativt stöd till talespersoner och krisgrupper. Eller som krisledare där kompetens saknas för att styra upp förtroendekrisen. Som chef för kris- och mediehantering på Svenskt Näringslivs branschorganisation för livsmedelsindustrin lotsar jag dagligen organisationer genom förtroendekriser och förhindrar eller dämpar mediedrev – något som starkt har bidragit till att öka förtroendet för hela industrin (från 63% till 85% som har högt förtroende).

Samtidigt vill jag också kunna välja andra uppdrag. Andra industrier. Idéburna verksamheter. Verksamheter där jag tror att mina erfarenheter kan göra lika stor skillnad. En del förfrågningar vill jag helt enkelt inte tacka nej till.

Jag drivs av att bygga och skydda förtroenden, och försvara värderingar och löften. Jag drivs av att bygga sunda företagskulturer och ett ledarskap som tål intern och extern granskning, och där varumärkeslöften omsätts i praktiken. Jag vill se starka bolag och varumärken som håller det de lovar. Som förtjänar ett förtroende. Som tar ett samlat grepp när Uppdrag Granskning knackar på dörren istället för att låta paniken och rädslan för media diktera organisationens agerande. All framgångsrik krishantering börjar inifrån.

Efter 12 års erfarenhet har jag en övertygelse: chefer och organisationer som hamnar i blåsväder är inte mer än människor. Krishantering är svåra processer som få har praktisk erfarenhet av. Även den mest medievana personen får tunnelseende när problemen hopar sig, när den berömda reptilhjärnan slår till så att du inte kan tänka klart. När du mest av allt vill fly. När den mänskliga försvarsmekanismen gör att du vill stänga dörren om dig, lägga locket på och ljuga när sanningen hinner ikapp. När du vill skälla ut journalisterna och få utlopp för din frustration. När tungan blir torr och ångesten hamrar i bröstet. Det är då svårt att göra allting rätt. Och det är också därför som man behöver ta hjälp av någon med praktisk erfarenhet av så komplexa processer som krishantering, för sanningen är att man aldrig ska krishantera sig själv. Det är ungefär lika konstruktivt som att plocka fram skalpellen för att operera sin egen blindtarm.

Från 1 mars går jag alltså över till egen regi. Jag kommer att fortsätta arbeta med Sveriges godaste och härligaste bransch; livsmedelsindustrin. Men jag kommer också att välja ut andra uppdrag. Hårt granskade bolag och utsatta branscher. Och jag ska fortsätta göra det jag gillar allra mest: Att komma in i organisationer vars rykte och trovärdighet står på spel och jobba hårt under extrem press. Det finns inget så stimulerande som att mobilisera alla krafter här och nu för att skydda en verksamhets förtroende och se konkreta resultat.

Hör gärna av dig!

Kommentera

Kriskommunikation i offentlig verksamhet


På konferensen Sociala medier i offentlig verksamhet 24-25 januari pratar jag om kriskommunikation och förtroendekriser:

  • Krishanteringens grunder och framgångsfaktorer
  • Hur använder du de sociala mediernas fulla potential i en kris?
  • Hur gör du när drevet går?
  • Exempel på lyckad kriskommunikation inom offentlig verksamhet

Hoppas vi ses! Du kan anmäla dig och se det fullständiga programmet här.

Kommentera

Krishantering för kommunikationschefer


Förra veckan var det dags för mitt första föredrag på chefsnätverket Close. Salen var full med ett härligt gäng kommunikationschefer från privat och offentlig verksamhet. Under tre timmar pratade jag om krishantering och förtroendekriser och diskussionerna var på topp. Om du är sugen på ett professionellt mötesforum så tycker jag definitivt att du ska ta kontakt med Close.

Krishanteringsexpert

Kommentera

När drevet går i sociala medier


Igår deltog jag som talare på Internetdagarna för att prata om hur du bäst använder de sociala mediernas fulla potential i en kris. Under titeln ”När drevet går i sociala medier” gav jag en rad handfasta råd och verktyg som deltagarna kan använda i sitt operativa arbete.

Spåret ”Baksidan av den digitala vardagen” arrangerades av det fantastiska teamet Sarah Larsson Bernhardt och Deeped Strandh och innehöll flera väldigt intressanta tankar. Ta en titt här.

kriskommunikationsexpert

kriskommunikationsexpert

Kommentera

Talare på Internetdagarna


Hur gör man när drevet går i sociala medier? Hur använder man de sociala mediernas fulla potential på bästa möjliga sätt i en kris? På Internetdagarna den 22 november ger jag mina bästa råd och rekommendationer. Hoppas vi ses där, på Stockholm Waterfront. Ett utdrag ur programmet finns här nere. Gå in på Internetdagarna för att anmäla dig.

När det krisar på nätet är det fara och färde, 14.00-15.00

Företag och organisationer har senaste åren fått lära sig att det krisarbete som man förut hade behöver förändras i och med internet. Allt går blixtsnabbt, vågen av aversion är stor och stark. Jeanette Fors-Andrée är specialist på krishantering och ger en bra grund för att arbeta med nästa kris i organisationen. En panel med personer som arbetat genom stora kriser online kommer ge sina erfarenheter och tips.

Talare

  • Jeanette Fors-Andrée, Krishanterare och medierådgivare

    Jeanette Fors-Andrée, kriskommunikationsexpert och en av landets främsta krishanterare, ger dig sina absolut bästa tips. Deltagarna får med sig en rad olika rekommendationer som underlättar strategiska val i den egna organisationen, med fokus på att så långt det är möjligt minimera faran och använda de sociala mediernas fulla potential i en kris. Du får också möjlighet att köpa Jeanettes senaste bok ”När drevet går” till rabatterat pris.

Panel

  • Linda Nordgren, Kommunikatör

    Linda Nordgren är ansvarig för den strategiska planeringen och utvecklingen av Malmö stads kriskommunikationsarbete och går i krishändelser in som funktionsansvarig för kriskommunikationsfunktionen i den centrala krisledningen. Hon har erfarenhet av att leda, driva och planera kommunikationsarbete i hårt pressade situationer.

  • Susanna Gorne, Samordnare sociala medier

    Susanne Gorne har sedan 2013 byggt upp det framgångsrika arbete i sociala medier som Svenska kyrkan bedriver på nationell nivå, en närvaro som kännetecknas av mottagarfokus, snabbhet och en varm tonalitet. Susanne har genomfört ett förändringsarbete där en komplex och traditionsrik organisation flyttat ut till sociala medier för att kunna erbjuda ett digitalt möte och nå målet – att vara kyrka på nätet.

kriskommunikationsexpert

Kommentera

Aida Hadzialics krishantering: Rätt beslut att avgå


Aida Hadzialic, statsråd och gymnasie- och kunskapslyftsminister, meddelade idag på en pressträff att hon avgår efter att ha fastnat i en poliskontroll med 0,2 promille i blodet. Hadzialics krishantering är föredömlig.  Men hon har, till min förvåning, fått hård kritik för sin avgång.

I Dagens Industri skriver PM Nilsson ”Hon hade inte behövt avgå”. Han fortsätter: ”Hon är ung och en av regeringens få fullt fungerande ministrar, och det måste finnas en gräns även för hur stora konsekvenser en promillegräns ska ha. Är det rimligt att även andra slutar sina arbeten och uppdrag för samma förseelse? Är minsta småsak skäl nog att förstöra humankapital och lovande karriärer?”

I Expressen skriver K-G Bergström ”Löfven och Hadzialic har överreagerat”. Han fortsätter: ”Aida Hadzialic har förvisso visat dåligt omdöme, när hon satt sig vid ratten bara fyra timmar efter att ha druckit två glas vin. Och visst är 0,2 promille rattfylleri enligt svensk lag. Men det är en internationellt sett mycket sträng gräns. Hon startade sin resa i Danmark, där gjorde hon inget olagligt. Där är gränsen 0,5 promille som PM Nilsson på Dagens Industri konstaterat.”

Men 0,2 promille är rattfylleri enligt svensk lag, oavsett hur sträng man tycker att den gränsen är. Det är ingen ”småsak” att bryta mot svensk lag. Att avgå är därför ingen ”överreaktion”. 

Och: Få andra är minister för gymnasieskolan. Få andra representerar allmänheten. I det ansvaret ingår att agera föredömligt. I alla lägen. I medgång och motgång. Ansvar får aldrig bli ett ihåligt löfte.

Aida Hadzialic agerade omdömeslöst när hon satte sig bakom ratten. Men i brinnande kris agerade hon helt rätt, med en föredömlig krishantering.

Jag menar att avgången var rätt beslut, av flera skäl:

  • Tar ansvar: ”Lagom” kan aldrig gå hand i hand med handlingskraft. I bra krishantering finns inget utrymme för mellanting. Du kan inte ta avstånd från en handling och samtidigt kompromissa med konsekvenserna. Hadzialic tar ansvar för sina handlingar, och hon gör det föredömligt i en presskonferens där varje mening är välformulerad. Där varje fråga besvaras. PM Nilsson skriver: ”Istället för att lämna in avskedsansökan till statsministern skulle hon ha kunnat berätta om hur lite det krävs för att överskrida gränsen, att hon härmed för all framtid aldrig ska dricka alkohol före bilkörning och göra sig själv till ett gott exempel på den svenska nolltoleransen.” Men det rådet är just en kompromiss. Lite lagom. Hennes trovärdighet hade nått botten om hon argumenterade för hur lite som krävs för att överskrida gränsen. Att vara ångerfull har då ingen som helst betydelse. En ursäkt måste alltid omsättas i en konkret, handlingskraftig åtgärd.
  • Undviker mediedrev: Genom att snabbt avgå undviker Hadzialic ett brutalt mediedrev. Hon undviker att bli slaktad i media. Att klamra sig fast hade skapat en omöjlig situation som till slut hade tvingat fram en avgång. K-G Bergström skriver: ”Jag har svårt att se avgången som något annat än överdriven rädsla för mediedrev.” Han fortsätter: ”Som journalist kan man förvisso tycka att det här är ett bra exempel på medias makt. Statsråd avgår till och med innan det blir ett mediedrev. Bara av rädsla för ett sånt. Men jag tycker faktiskt att regeringschefer ska ha modet att uthärda mediedrev. Visst blir det svettigt några dagar, men om inte orsaken till drevet är något allvarligt övertramp, så ska en statsminister ha tillräckligt kurage för att stå emot.” Kurage kan vara att stå emot ett mediedrev, som när utrikesminister Margot Wallström vägrade avgå i samband med den omdömeslösa lägenhetsaffären. Wallström fastslog att hon inte har gjort något fel. Att hon har bevis och vittnen på att allt har gått rätt till. Att hon välkomnar en undersökning. Samtidigt var granskningen befogad, och därmed också mediedrevet. För den som utsätts för ett mediedrev är det fruktansvärt outhärdligt. Jag ser det nästan dagligen i mitt jobb bakom kulisserna. Men efter snart 12 års erfarenhet av förtroendekriser vågar jag påstå att bara tanken på att avgå efter en skandal och lämna sin karriär bakom sig är ännu värre. Jag har tidigare skrivit att bland de absolut svåraste besluten att fatta i en krishantering är beslutet att ta konsekvenserna av sina handlingar. Kurage kan därför också vara att ha modet att se misstag och agera därefter. Hadzialic valde den svåra vägen.
  • Underlättar snabb comeback: Genom att på eget initiativ avgå, och inte skylla på sträng lagstiftning, underlättar Hadzialic för sin egen comeback. Hon hyllas idag på Twitter och andra kanaler för sin hantering av det som har hänt. För sin insats i politiken. För sin begåvning. De allra flesta vill se henne tillbaka i politiken och jag är säker att hon genom sin snygga exit kan göra en lika snabb comeback. Att Löfven höll Kaplan i handen var fel, men att låta Hadzialic självmant gå är rätt.
  • Skyddar sin politik: Hadzialic blev inte av med jobbet. Hon tvingades inte in i en omöjlig situation där arga röster kräver hennes avgång. Hon gjorde inte en Kaplan eller en Annelie Nordström i Kommunal. Ett mediedrev kan annars rasera personens tidigare framgångar. Plötsligt har det man en gång åstadkommit ingen som helst betydelse. Allt är liksom bortglömt. Men genom att agera rätt i brinnande kris kan man skydda sitt förtroendekapital och de insatser man tidigare gjort. Det underlättar givetvis en snabb comeback.
2 svar Följ diskussionen: "Bra skrivet Vasilis! Så rätt. Hadzialic vinner definitivt mer än hon förlorar. Allt annat hade gett anledning till mediedrev och till slut en framtvingad avgång...."

Föreläser på chefsnätverket Close


Jag har glädjen att meddela att jag under hösten föreläser på Close nätverksträffar. Close är ett chefsnätverk och ett professionellt mötesforum som vänder sig till en rad olika chefsroller i syftet att inspirera och stärka personerna i sina yrkesroller. På nätverksträffarna sker ett kunskapsutbyte mellan erfarna chefer och inspirerande föreläsare med aktuella teman bjuds in.

Jag ser fram emot att träffa dig som är medlem. Mer information hittar du på Close eller här nedan:

Jeanette Fors-Andrée: När drevet går – Krishantering i praktiken

23 NOVEMBER 2016

Denna gång får du lyssna till Jeanette Fors-Andrée som är en av landets främsta krishanterare och medierådgivare. Hon har arbetat med förtroendekriser i 12 år och har erfarenhet som PR- och kriskonsult på global PR-byrå och som rådgivare till livsmedelsindustrin som anställd på Svenskt Näringslivs branschorganisation Livsmedelsföretagen.

UR INNEHÅLLET:

  • Krishanteringens grunder och framgångsfaktorer
  • Hur ska transparens och proaktivitet yttra sig i praktiken?
  • Så gör du när drevet går – steg för steg
  • Medielogik och mediedramaturgi – så jobbar journalister
  • Ditt medieframträdande – så hanterar du journalister
  • Förebyggande krisarbete – krisgruppens sammansättning, krisplan och krisrutiner

OM FÖRELÄSAREN:

Som kris- och medierådgivare stöttar Jeanette Fors-Andrée företag och organisationer som riskerar att få sitt förtroende skadat, hamnar i blåsväder eller blir föremål för medial granskning. Jeanette beskrivs som Sveriges högst akademisk skolade krisexpert med sju års forskning kring förtroendekriser och kriskommunikation vid Uppsala universitet. Hon har skrivit tre böcker på området, bland annat ”När drevet går” och ”Praktisk kriskommunikation”. Besök hennes blogg eller twitter-kanal för både inspiration och konkreta råd. Blogg: www.jeanettefors.se Twitter: @jeanettefors

Krisexpert

Kommentera

Kaplan och Miljöpartiets krishantering


Det var både nödvändigt och väntat att Mehmet Kaplan avgår och lämnar sitt uppdrag som bostadsminister. Under den senaste veckan har stor kritik riktats mot Kaplans agerande, omdöme och umgänge. Kritik har också riktats mot Kaplans, statsminister Stefan Löfvens och Miljöpartiets språkrör Åsa Romsons och Gustav Fridolins usla krishantering.

Så vilka lärdomar kan makthavare (politiker som företagsledare) dra? Bland mina bästa råd efter snart 12 års erfarenhet av förtroendekriser finns att fatta handlingskraftiga beslut och våga stå för dem:

  • Det ingår i ledarens roll att hantera de mest obekväma situationerna. Det ingår i ledarens roll att fatta de svåraste besluten och våga stå för dem. När förtroendet vacklar och marken skakar, ingår det i högsta chefens roll att stå stadigt och uttrycka de obehagliga sanningarna. Oavsett om man är statsminister, språkrör, styrelseordförande eller toppdirektör i näringslivet.
  • Det ingår i ledarens roll att göra allt i sin makt för att skydda verksamheten från ett skadat förtroende. För en VD eller styrelseordförande kan det innebära att fatta det svåra beslutet att självmant avgå. För en statsminister kan det innebära att tydligt uttrycka fullt förtroende för sin minister eller tveklöst ta avstånd från ministerns agerande. För ett språkrör kan det innebära att tydligt definiera kärnfrågan och antingen backa upp sin kollega till fullo eller kraftfullt agera.
  • ”Lagom” ingår inte i högsta chefens arbetsbeskrivning. Du kan inte både avskeda och hylla samma person. Du kan inte ta avstånd från en handling och samtidigt hänvisa till en ”samlad bedömning”. Du kan inte tveklöst ta avstånd från någons agerande och samtidigt avsluta en presskonferens med att ge ansvarig person en klapp på axeln. I bra krishantering finns inte utrymme för mellanting.
  • Du kan aldrig köpa ett förtroende – du måste förtjäna det. Och förtjäna ett förtroende gör du genom handlingskraft. Dina åtgärder måste spegla allvaret i situationen, annars fortsätter drevet. Här finns inte utrymme för en försiktighetskultur. Att värna om varandras heder och framtida karriärmöjligheter är nobelt. Men det får aldrig stå i vägen för att göra det enda rätta.
  • Handlingskraft kan inte vänta en vecka. All framgångsrik krishantering bygger på snabba beslut som grundar sig på ett gott omdöme och en väl genomtänkt strategi.
  • Ducka inte för de svåraste frågorna. Gå in med inställningen att besvara de absolut tuffaste frågorna som måste besvaras och hanteras. Att hänvisa till en ”samlad bedömning” ger inga tydliga besked. Att som språkrör sitta i morgonsoffan och försvara en nyligen sparkad ministers politiska gärning ger inga tydliga besked. Att bjuda in till pressträff som sen visar sig vara enskilda intervjuer där journalister får köa för att ställa sina frågor signalerar inte öppenhet. Jag har tidigare skrivit om den platta medieretoriken och makthavarintervjuer som ingen blir klokare på. Jag har också skrivit om paniken och ångesten som hämmar en framgångsrik krishantering, och den mänskliga försvarsmekanismen som sätter käppar i hjulet för att ta ett strukturerat grepp om det som händer.
  • Skyll aldrig på media och den ”bild som media skapat”. Se bortom medierapporteringen. Bygger ”bilden” på ett faktiskt problem? I så fall vilket? Och skyll aldrig på dina medarbetare. Som högst ansvarig för verksamheten är du också ansvarig för att sätta ribban för din personal/stab.
  • Att försöka tysta medierna i förhoppning om att dämpa kritiken signalerar att man tappat greppet. Att man är hårt pressad och inte kan tänka klart eller se de strategiskt viktiga valmöjligheterna. Planeringshorisonten krymper och man agerar enbart i panik. Det signalerar ofta att krishanteringen gått snett till från början.
1 svar Följ diskussionen: "[…] tvingades inte in i en omöjlig situation där arga röster kräver hennes avgång. Hon gjorde inte en Kaplan eller en Annelie Nordström i Kommunal. Ett mediedrev kan annars rasera personens tidigare […]..."