Uppdrag Granskning

Den som granskas är också människa – Seminarium med Uppdrag granskning


I Almedalen debatterade jag med Uppdrag gransknings grävreportrar Janne Josefsson, Sophia Djiobaridis och Karin Mattisson. En sammanfattning av debatten med klipp från SVT Play finns här. Det var en nyanserad och bra debatt i Almedalen. En debatt där båda perspektiven fanns representerade. Och där det fanns en vilja att lyssna, förstå och vara självkritisk. Även Uppdrag granskning uppskattade debatten: ”Din insats gav verkligen skjuts åt diskussionen. Vi skulle gärna vilja höra mer av din kritik. Den är viktig för oss.” Sedan dess har jag och Nils Hansson, projektledare och ansvarig utgivare för Uppdrag granskning, haft ett givande och öppet samtal om hur vi kan ta debatten vidare.

24 augusti är jag bjuden till Göteborg för att hålla ett föredrag och delta i en workshop med UG-redaktionens 40 medarbetare. De vill höra mer om ”offrets” perspektiv (deras terminologi), en fördjupning av de argument jag lyfte i Almedalen. Jag kallar det för ”den som granskas är också människa”. Inte ett offer, även om det är så den granskade framställs. Även den som granskas bör ges möjlighet att ge sina bästa budskap och argument, och inte i förväg stämplas som syndabock. Jag hoppas och tror att det blir ytterligare en givande diskussion, för alla parter.

I mitt föredrag ska jag fokusera på Uppdrag gransknings metoder och vilka konsekvenser de får. Hur Uppdrag gransknings reportrar förlöjligar och förnedrar människor i nationell TV, sätter dem i en torktumlare och står och tittar på. Den offentliga avrättningen. Karriärer som förstörs. Dreven som bidrar till personliga tragedier. Den elektroniska lynchmobben som fäller domar. Hatet och hoten som uppstår som resultat av hur den som granskas framställs. Familjer som lever i oro veckor efter att inslaget har sänts. Jag ska också prata om en verklighet som är mycket mer komplex än vad de allra flesta tror. Situationer och verksamhetsbeslut som inte kan beskrivas i svart eller vitt, men som ändå vinklas på ett sätt som drastiskt påverkar organisationens förtroende och rykte.

Jag kommer att fokusera på de mänskliga försvarsmekanismerna. Vad som händer när mina kunder kontaktas av Uppdrag granskning. Paniken och rädslan. Hur lätt det är att agera fel när man blir överrumplad. Hur det känns att bli belägrad i sitt eget hem när TV-teamet står utanför bostaden och utkräver svar istället för att godta argument som “Vi behöver tid att förbereda oss”, “Jag behöver ta det här internt först” eller “Låt oss boka in en intervju om två, tre veckor”. Ångesten. Chocken och förnekelsen som de allra flesta av oss drabbas av när vi hamnar i situationer som vi inte har kapacitet nog att hantera just nu. De mänskliga skyddsmekanismerna som gör att vi vill gömma oss en stund och hålla verkligheten långt borta. Och ja; känslan att inte vilja framställas som offer. Rädslan att förlora sitt anseende inför alla som betyder något. Familj. Släkt och vänner. Kollegor. Varför ställa upp på spelregler där det inte finns någon uppsida?

Granskande medier utgör en central roll i ett demokratiskt samhälle. Flera av Uppdrag gransknings inslag avslöjar orättvisor och oegentligheter som annars inte hade kommit fram. Den som granskas bör med andra ord ha den största respekt för allvaret i situationen och lägga stor vikt vid att själv sätta sig in i frågan, ta fram fakta, analysera läget och förbereda budskap och argument. Be om ursäkt om du eller din verksamhet att gjort något fel och tala om vilka åtgärder som vidtagits för att rätta till problemet. Gå in med inställningen att besvara de absolut svåraste frågorna. Men förnedring och rädslor kommer aldrig leda till öppenhet eller bidra till samhällsnytta. Viljan att göra rätt måste övervinna rädslan att göra fel för att ständigt utveckla och förbättra verksamheten. Viljan att fatta krismedvetna och hållbara beslut måste vara starkare än rädslan att misslyckas.

Hör gärna av dig och berätta om dina erfarenheter

Jag pratar aldrig om mina kunder. Jag namnger ingen. Jag pratar inte om specifika fall. Och jag går aldrig in på detaljer. Det här seminariet är inget undantag. Däremot kommer jag att prata i generella drag, beskriva mina samlade erfarenheter av krishantering och medieträning i samband med att Uppdrag granskning knackar på dörren. Det jag själv ser. Vilka effekter Uppdrag gransknings metoder får.

Direkt efter debatten i Almedalen blev jag kontaktad av myndigheter, företagsledare, personer som kände igen sig i min beskrivning och ville ge sin bild av hur de blivit behandlade och vilka konsekvenser Uppdrag gransknings metoder har medfört. Vill du också göra det? Skriv i så fall ett mejl till mig och berätta. Självklart kommer du att vara anonym. Uppdrag granskning har bjudit in mig just för att höra mer om hur den granskade organisationen eller personen har upplevt processen och vad som händer på det mänskliga planet. Min förhoppning är att vi ser fler debatter av den här typen. Debatter som berikar båda parter. Som skapar förståelse för varandras uppdrag och roller.

4 svar Följ diskussionen: "Yes, tack för att du tipsar här Gustav!..."

Vem har mest makt? Jag debatterar med Janne Josefsson och Uppdrag Granskning


Jag debatterade med Uppdrag Gransknings grävreportrar Janne Josefsson och Sophia Djiobaridis på SVT-scenen i Almedalen. Vem sätter agendan? PR-konsulten eller journalisten? Uppdrag Gransknings utgångspunkt är att PR-konsulter ger kontraproduktiva råd och att medietränare lär sina uppdragsgivare att ducka och ljuga.

Jag involveras ofta i komplex krishantering och medietränar företagsledare och chefer i samband med mediala granskningar, bland annat när Uppdrag Granskning knackar på dörren. Medieträning fungerar inte såsom Uppdrag Granskning konstant påstår. Det är en del av Uppdrag Gransknings affärsidé att kritisera och förlöjliga medieträning. Det “underhållande” skådespeleriet som inledde debatten (men som inte finns med i klippet nedan) befäster just det.

Jag har tidigare beskrivit hur paniken och rädslan tar över när Uppdrag Granskning knackar på dörren. Hur paniken och rädslan gör att man agerar fel. Jag har också skrivit om en verklighet som är mer komplex än att rymmas i en pressad intervju och vad som händer bakom kulisserna: känslan att inte ha någon kontroll över situationen, risken att bli missuppfattad, rädslan för mediedrev, rädslan att förlora sitt anseende inför alla som betyder något. Familj. Släkt och vänner. Kollegor. Vissa förlorar jobbet och lever med ångest och hot flera månader framåt. Uppdrag Granskning bjuder in till skratt i Almedalen och gör sig lustiga över de situationerna. Men jag menar att den olustkänslan ska inte tas lättvindigt. Den är enormt obehaglig.

Genom att förlöjliga och göra underhållning av den typen av problem förstärker Uppdrag Granskning bilden av sig själva; nämligen att de driver sin tes hela vägen, vinklar, fäller domar utan att bevis eller argument anses vara något relevant, förnedrar VD:ar och chefer, avsätter politiker, skapar en rädsla i organisationer och bidrar till ett samhälle där vi till slut inte tillåter mänskliga misstag. Uppdrag Gransknings affärsidé triggar igång drev som förstör karriärer och bidrar till den elektroniska lynchmobben i sociala medier. Hatet. Hoten som talespersonerna och deras familjer blir utsatta för. Jag vet att många ställer sig frågan “Varför ska vi ställa upp på det här spelet?”

Granskande medier har en stor makt och en central roll i ett demokratiskt samhälle för att visa på orättvisor och oegentligheter som annars inte skulle komma fram. Men den farligaste typen av makthavare är den som inte medger sin makt. Uppdrag Granskning gömmer sig bakom en roll med metoder som kan liknas vid en medeltida giljotin som avrättar människor i nationell media, påverkar karriärer, sätter chefer i en fruktansvärd torktumlare och förnedrar dem inför släkt och vänner.

Jag är glad att debatten med Uppdrag Granskning blev nyanserad och att båda perspektiven fanns representerade. Det var en bra och nyttig debatt att ha. Det finns bra och dålig journalistik, precis som det finns bra och dålig medieträning. Och Janne Josefsson är självkritisk. Han medger stora risker med sättet på vilket de arbetar. Han medger att Uppdrag Granskning har maktmedel att förlöjliga och kränka människor och att han, tillsammans med kollegorna, i vissa reportage går för långt. Att det finns en tendens att nita istället för att förstå svårigheterna bakom. Att deras metoder som många gånger slutar med offentlig avrättning också gör att folk inte ställer upp. Samtidigt säger Karin Mattisson, som modererade debatten, att Uppdrag Granskning gärna vill ha förberedda talespersoner, vilket inte alls stämmer. Det ingår i konceptet att överrumpla för att den som medverkar ska, i panik, bidra till en än häftigare dramaturgi.

Så vem har mest makt? Både journalisten och PR-konsulten har makt; precis som både åklagaren och advokaten har makt. Det är två sidor av samma mynt. I mina medieträningar hjälper jag kunden att navigera i journalistikens spelregler, hitta sätt att hantera mediedramaturgin och bemöta journalistens vinkel, att sätta en hållbar strategi istället för att springa på bollar som försvårar krishanteringen. Och det betyder enormt mycket för den som granskas. För i slutänden handlar det om att ringa in faran och minimera skadan. Det handlar om att undvika en förtroendekris. Och det görs bara genom hållbara strategier. Jag förklarar hur man bäst svarar på frågorna, hur man ger sina bästa budskap och argument, hur man bäst ber om ursäkt om misstag har begåtts, hur man respekterar media istället för att anklaga journalister för häxjakt. De som jag medietränar har med andra ord en chans.

Klippet finns på SVT Play. Där ger jag några medskick till Uppdrag Gransknings redaktion. Per Schlingmann resonerar också snyggt kring medias makt och vem som sätter agendan.

Kommentera

Om krishantering och Uppdrag Granskning i Medierna P1


Lyssna på Medierna i P1 där jag medverkar om varför bra krishantering behövs när Uppdrag Granskning knackar på dörren. Vad är bra krishantering? Vad är dålig krishantering? Och varför behöver företag och offentliga myndigheter medietränas när Uppdrag Granskning ringer? Läs också mitt blogginlägg: När Uppdrag Granskning knackar på dörren tar paniken och rädslan över.

Krishantering Uppdrag Granskning

Kommentera

När Uppdrag Granskning knackar på dörren tar paniken och rädslan över


– ”Hej. SVT, Uppdrag Granskning. Vi sökte Frank.”
– ”Frank är inte här.”
– ”Eh, jo. Han gick precis in genom dörren.”

Just den situationen är tagen ur gårdagens avsnitt av Uppdrag Granskning och speglar hur många agerar när Uppdrag Granskning knackar på dörren. Man agerar i panik och rädsla. Den paniken är också ett tecken på dålig eller total avsaknad av krishantering. Bra krishantering däremot förbereder den granskade så att han eller hon kan gå in med inställningen att besvara de mest kritiska frågorna och med egna ord förklara och ge sina bästa argument. Visa förståelse för kritiken. Ge tydliga besked. Be om ursäkt om du eller din verksamhet att gjort något fel och tala om vilka åtgärder som vidtagits för att rätta till problemet. Det är alltid mina grundläggande råd. Med ett utifrånperspektiv kan en erfaren krishanterare hjälpa dig ta ett systematiskt grepp om det som händer.

Det är ett farligt och tyvärr vanligt misstag att tro att granskningar och avslöjanden går att vifta bort genom att vänta ut stormen. Men du hinner aldrig ikapp en storm. När drevet väl går är du skyldig tills du har bevisat motsatsen – det är den krassa verkligheten. Den krassa verkligheten är också att Uppdrag Granskning och Kalla Fakta för det mesta är mer insatta i kärnfrågan än vad du själv är. De har väldigt skickliga team och lägger enormt mycket tid på research. Fakta samlas in grundligt innan redaktionen bestämmer sig för om det överhuvudtaget är värt att gå vidare och producera ett inslag. Jag har medietränat företag som granskats i 8 månader innan inslaget sänts. Den som granskas bör med andra ord ha den största respekt för allvaret i situationen och lägga stor vikt vid att själv sätta sig in i frågan istället för att hamna i en destruktiv försvarsställning och skylla på media.

Lyssna på Medierna i P1 där jag medverkar om varför bra krishantering behövs när Uppdrag Granskning knackar på dörren. Vad är bra krishantering? Vad är dålig krishantering? Och varför behöver företag och offentliga myndigheter medietränas när Uppdrag Granskning ringer? Mina tankar finns också utvecklade här nere.

Jag har tidigare i Medierna P1  pratat om makthavarintervjuer och varför det ofta blir så fel. Jag har beskrivit strutsmetoden som ett mänskligt naturligt beteende – en mänsklig försvarsmekanism som måste brytas. Jag har också medverkat i P1-Morgon om krishantering inom storbolag och toppdirektörer som tappar fotfäste och förlorar självinsikt. Jag har skrivit om osunda företagskulturer, hur du bäst undviker förtroendekriser och krishanterarens roll när Uppdrag Granskning kommer.

Uppdrag Granskning – Varför behövs krishantering?

Ansvariga personer som i panik raderar bort information. Som döljer problem och ljuger rakt in i kameran. Som av besinningslös skräck fattar beslut om journalistfri zon för att hålla Uppdrag Gransknings reportrar borta och under skarp intervju sitter stumma och paralyserade utan tydliga besked, med ångest som hamrar i bröstet och blanka famlande ögonen.

När drevet går är viljan att bara försvinna så överhängande. Samtidigt är strutsmetoden en av de absolut farligaste misstagen man kan begå, för du hinner aldrig ikapp stormen. Du hamnar i en destruktiv försvarsställning som inte kan uppfattas på annat sätt än att du har gjort fel.

Ofta beror de värsta reaktionerna på överraskningseffekten och chocken i att plötsligt bli angripen – den mänskliga försvarsmekanismen gör att du agerar fatalt fel när journalister granskar dig i sömmarna, även om misstag inte har begåtts. Av reportern på Medierna i P1 fick jag en bra fråga: ”Du säger ’angripen’ – är inte det ett starkt ord?” Jo, det är ett starkt ord, men det är också så den som granskas känner. Jag har blivit uppringd av personer som blivit belägrade i sina egna hem, fångar i sina egna bostäder – det är så de har känt – medan Kalla Faktas eller Uppdrag Gransknings reporter har stått utanför och väntat på att de ska komma ut.

Jag ser det ofta i mitt praktiska arbete med företagsledare och bolag som behöver akut krishantering och rådgivning: paniken och ångesten, rädslan för att göra fel, reptilhjärnan som gör att du inte kan tänka klart. Hur du mest av allt vill fly. Känslan att inte ha kontroll över vare sig situationen eller resultatet. Rädslan för att säga fel saker som du inte kan ta tillbaka. Rädslan för att förlora ditt anseende inför alla som betyder något för dig. Släkt och vänner. Den olustkänslan ska inte tas lättvindigt. Den är enormt obehaglig.

Just därför behövs en extern krishanterare som kan hjälpa dig att systematiskt och strukturerat arbeta med kärnfrågan som ställs, istället för att agera i panik.

Någon med ett utifrånperspektiv som vågar vara brutalt ärlig, ifrågasätta beslut och beteenden och uttrycka obehagliga sanningar. Någon med lång praktisk erfarenhet av så komplexa processer som krishantering och som vet hur mediedramaturgin fungerar.

Det finns inget moraliskt fel i att ta in professionell hjälp när organisationens rykte och trovärdighet står på spel. När verksamheten är som mest skör. När paniken och rädslan för att göra fel tar plats i ledningsrummet och krishanteringen kan avgöra framtiden. När ägare, kunder, konsumenter, medarbetare och allmänhet förväntar sig transparenta och ärliga svar. Och när media kräver tydliga besked. För revisionsfrågor är det helt naturligt att man tar hjälp av en erfaren revisor. För juridisk konsultation rådfrågar alla seriösa bolag en kunnig jurist. För mediala granskningar bör det vara lika naturligt att rådfråga en erfaren kris- och medierådgivare.

Den bästa krishanteringen är den som inte syns – den som ser till att krisen inte uppstår. Jag har varit med om intervjuer som inte sänts eller skriftliga svar som inte lett till intervju framför kamera. Och har en intervju genomförts så har det inte blivit en kritisk story. Just för att företaget har lämnat tydliga besked och förklaringar. Och just för att talespersonen har varit så bra medietränad och på ett transparens och ärligt sätt faktiskt besvarat reporterns svåraste frågor. Tyvärr finns också dålig krishantering – dålig krishantering som genom sin existens inte hjälper, snarare stjälper.

8 svar Följ diskussionen: "[…] platta medieretoriken och makthavarintervjuer som ingen blir klokare på. Jag har också skrivit om paniken och ångesten som hämmar en framgångsrik krishantering, och den mänskliga försvarsmekanismen som sätter […]..."

Uppdrag Granskning och krishanterarens roll


Häromdagen skrev Uppdrag Gransknings reporter Joakim Lamotte så här på Twitter: ”Att ta råd från Paul Ronge (som medietränade Grums företrädare inför UG-inslaget) är som att anlita Leif Silbersky. Det gör bara den som är skyldig. Dessutom pengarna i sjön.”

Jag har skrivit om varför bra krishantering behövs när Uppdrag Granskning knackar på dörren. Om paniken och rädslan som tar över istället för att systematiskt och strukturerat hantera kärnfrågan som ställs.

Det finns inget moraliskt fel i att ta in professionell hjälp när organisationens rykte och trovärdighet står på spel. När verksamheten är som mest skör. När kunder, konsumenter, medarbetare och allmänhet förväntar sig transparenta och ärliga svar. Och när media, inklusive Lamotte själv, kräver tydliga besked. Jag brukar själv likna min roll vid en advokats, men med den stora skillnaden att jag som krishanterare alltid arbetar bakom kulisserna. Och inte för att lära företag dölja sanningen och sopa problemen under mattan. Min roll är tvärtom att lära företag att med sanningen som bas analysera, hantera och agera, och ta fram hållbara strategier med tydliga budskap och argument. Min roll är att skydda företagens förtroendekapital.

Min roll som anställd krishanterare på Livsmedelsföretagen skapades som ett direkt resultat av hästköttskandalen. Mätningar visade ett kraftigt dalande förtroende. Som Sveriges fjärde största industri, och med produkter som absolut alla har en relation till, blir förtroendefrågan avgörande. Som en del i det arbetet fattade Livsmedelsföretagens styrelse ett aktivt beslut: Min uppgift är att stötta industrin med akut krishantering, medierådgivning och strategier för mediehantering. Det är ett direkt strategiskt stöd till enskilda ledningsgrupper och krisgrupper. Större delen av min tid är på resande fot för akuta utryckningar. Men även för att utbilda ledningsgrupper och ibland också deras styrelser. Den approach jag alltid förespråkar – transparens och handlingskraft – finns nu som vägledande riktlinjer för hela den svenska livsmedelsindustrin. Livsmedelsföretagens styrelse har antagit riktlinjerna och nästa vecka skickas de ut till branschen och publiceras öppet på webben.

Livsmedelsföretagen är inte bara den första branschorganisationen som inrättar en specifik tjänst för kris- och mediehantering för sina medlemmar – Livsmedelsföretagen är också den första branschorganisationen som medvetet tar fram en standard för hur en industri bör bedriva kris- och mediefrågor. Inte för att dölja något. Utan för att förtroendefrågan tas på fullt allvar. Den bild medierna och därmed allmänheten har av livsmedelsindustrin är resultatet av både det vi gör och det vi säger. Hur vi hanterar matlarm och bemöter journalister är viktigt för hur branschen och de enskilda företagen syns i media och uppfattas av andra.

1 svar Följ diskussionen: "[…] – en mänsklig försvarsmekanism. Jag har också tidigare skrivit om Uppdrag Granskning och krishanterarens roll och hur du bäst undviker […]..."

Krisexpert – Blandade pressklipp


Vilka fundamentala misstag gjorde SCA och Industrivärdens Sverker Martin-Löf i sin krishantering efter avslöjandena om överdådig företagskultur? Kunde förtroendekrisen räddas genom bättre mediehantering? Vilken skada orsakade Lars Nyberg, avgående vd för Telia Sonera, genom sin tystnad under mutskandalen? Kan Telia Sonera vinna tillbaka förtroendet och i så fall hur? Hur kommer det sig att storbolag begår de klassiska misstagen? Hur skötte utrikesminister Margot Wallström sin krishantering i samband med lägenhetsaffären? Vilka är krishanteringens framgångsfaktorer och hur ska bra kriskommunikation utformas? Som krisexpert intervjuas jag ofta i media om hur företag och makthavare sköter sin kris- och mediehantering. Här följer några av mina expertutlåtanden:

Krisexpert Jeanette Fors-Andrée

 

Krisexpert Jeanette Fors-Andrée

 

Krishantering Uppdrag Granskning

Lyssna på Medierna i P1 där jag medverkar om varför extern krishanterare och medietränare behövs när Uppdrag Granskning knackar på dörren. Och vad är bra och dålig krishantering?

 

Krisexpert Jeanette Fors-Andrée

 

Kriskommunikationsexpert Jeanette Fors-Andrée i Medierna P1

Jag medverkar i Medierna P1 om makthavarintervjuer och pratar om vad som händer bakom kulisserna i en medieträning. Jag pratar också om varför bra medieträning behövs och hur det kommer sig att dåliga strategier såsom papegojmetoden så ofta används inom politiken.

 

Krisexpert Jeanette Fors-Andrée

 

Krishanteringsexpert

 

P1 Debatt om kungahuset

Lyssna på P1 Debatt där jag medverkar och pratar om kungahusets mediestrategi och PR-värde.

 

Krisexpert Jeanette Fors-Andrée

 

Krisexpert Jeanette Fors-Andrée

 

Krisexpert

 

PR-expert

Intervjuas i Svensk Damtidning om kungahusets mediestrategi och ger exempel på framgångsrik mediehantering.

 

Krisexpert

 

Krisexperten Jeanette Fors-Andrée

 

Jeanette Fors-Andrée, krisexpert

 

PR-expert

 

Krisexpert Jeanette Fors-Andrée

 

Krisexpert Jeanette Fors-Andrée

 

Jeanette Fors-Andrée

 

Krishanterare Jeanette Fors-Andrée

 

Krisexpert Jeanette Fors-Andrée

 

 

Krisexpert Jeanette Fors-Andrée

 

Krisexpert Jeanette Fors-Andrée

 

Krisexpert Jeanette Fors-Andrée

 

Krisexpert Jeanette Fors-Andrée

 

Kriskonsult

 

 

Krisexpert Jeanette Fors-Andrée

 

 

Krisexpert Jeanette Fors-Andrée

 

Krisexpert Jeanette Fors-Andrée

 

Krisexpert Jeanette Fors-Andrée

 

Krisexpert

 

Kommentera