Uppdrag Granskning och krishanterarens roll


Häromdagen skrev Uppdrag Gransknings reporter Joakim Lamotte så här på Twitter: ”Att ta råd från Paul Ronge (som medietränade Grums företrädare inför UG-inslaget) är som att anlita Leif Silbersky. Det gör bara den som är skyldig. Dessutom pengarna i sjön.”

Jag har skrivit om varför bra krishantering behövs när Uppdrag Granskning knackar på dörren. Om paniken och rädslan som tar över istället för att systematiskt och strukturerat hantera kärnfrågan som ställs.

Det finns inget moraliskt fel i att ta in professionell hjälp när organisationens rykte och trovärdighet står på spel. När verksamheten är som mest skör. När kunder, konsumenter, medarbetare och allmänhet förväntar sig transparenta och ärliga svar. Och när media, inklusive Lamotte själv, kräver tydliga besked. Jag brukar själv likna min roll vid en advokats, men med den stora skillnaden att jag som krishanterare alltid arbetar bakom kulisserna. Och inte för att lära företag dölja sanningen och sopa problemen under mattan. Min roll är tvärtom att lära företag att med sanningen som bas analysera, hantera och agera, och ta fram hållbara strategier med tydliga budskap och argument. Min roll är att skydda företagens förtroendekapital.

Min roll som anställd krishanterare på Livsmedelsföretagen skapades som ett direkt resultat av hästköttskandalen. Mätningar visade ett kraftigt dalande förtroende. Som Sveriges fjärde största industri, och med produkter som absolut alla har en relation till, blir förtroendefrågan avgörande. Som en del i det arbetet fattade Livsmedelsföretagens styrelse ett aktivt beslut: Min uppgift är att stötta industrin med akut krishantering, medierådgivning och strategier för mediehantering. Det är ett direkt strategiskt stöd till enskilda ledningsgrupper och krisgrupper. Större delen av min tid är på resande fot för akuta utryckningar. Men även för att utbilda ledningsgrupper och ibland också deras styrelser. Den approach jag alltid förespråkar – transparens och handlingskraft – finns nu som vägledande riktlinjer för hela den svenska livsmedelsindustrin. Livsmedelsföretagens styrelse har antagit riktlinjerna och nästa vecka skickas de ut till branschen och publiceras öppet på webben.

Livsmedelsföretagen är inte bara den första branschorganisationen som inrättar en specifik tjänst för kris- och mediehantering för sina medlemmar – Livsmedelsföretagen är också den första branschorganisationen som medvetet tar fram en standard för hur en industri bör bedriva kris- och mediefrågor. Inte för att dölja något. Utan för att förtroendefrågan tas på fullt allvar. Den bild medierna och därmed allmänheten har av livsmedelsindustrin är resultatet av både det vi gör och det vi säger. Hur vi hanterar matlarm och bemöter journalister är viktigt för hur branschen och de enskilda företagen syns i media och uppfattas av andra.

1 svar

En reaktion på “Uppdrag Granskning och krishanterarens roll

  1. Pingback: När Uppdrag Granskning knackar på dörren tar paniken och rädslan över

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *