God jul alla “verkliga” och “overkliga” vänner — tankar om virtualitet


Det var länge sedan jag stötte på den här typen av kommentar, men när jag häromdagen berättade för en bekant att jag äntligen är ledig kom den upp till ytan igen : ”Ja, det är bra. Du sitter ju vid datorn, uppkopplad, hela tiden. Ingenting där är ju verkligt.”

Men vad är det som är overkligt? Mitt jobb som jag sköter via datorn? Mina vänner som jag kommunicerar med? Själva datorn? Tankarna började flöda kring begreppet virtualitet, och vad som menas med verkligt/overkligt i nätkommunikation.

Representation
“Begreppet virtuell pekar på en distinktion, en skillnad mellan verklighet och representation, mellan det ‘riktiga’ och det föreställda. Dessa frågor uppstod redan med de traditionella massmedierna. Tryckpress, film, radio och TV skildrar verkligheten (och erbjuder fiktion) genom sina respektive representationsformer.” Så skriver Peter Dahlgren i sin bok ”Internet, medier och kommunikation” från 2002. Virtualitet som fenomen har funnits länge. På en nivå är hela vår värld representationer; så fort vi kallar ett träd för “träd” är det inte längre ett föremål i den fysiska världen utan en mental representation. Alla medier, till exempel internet eller telefon, är återgivningar av verkligheten. Till och med en diskussion ansikte mot ansikte är en återgivning i den strängaste bemärkelsen.

Finns det något speciellt med nätkommunikation i detta sammanhang? Varför pratar man så ofta om just digitala medier som virtuella? Är de mer virtuella än böcker, skivor eller sällskapsspel?

Johan Fornäs skriver att varje tolkning av ett medierat innehåll innefattar en sorts virtualisering. Alla fysiska föremål kan sätta igång processen av att skapa en representationsvärld, eller till och med en fantasivärld. Alla medier erbjuder fiktiva rum. Varje roman låter läsaren konstruera och leva sig in i en värld. Virtualitet är med andra ord inte begränsad till datormedierad kommunikation. Virtualitet uppfattas ofta som något imateriellt eller icke-autentiskt. Men datorvärlden och nätkommunikationen har en minst lika materiell fysisk bas som till exempel böcker. Datorchips är inte mindre materiella än bladen i en bok. Bakom det som anses vara virtuellt på internet finns datorer, nätverk, mikrochips, processorer, skärmar, tangentbord med mera. För att inte tala om människor bakom kommunikationen och informationen som sprids. Fornäs liknar förhållandet vid musik och menar att musiken vi hör i sig inte går att ta på. Men bakom musiken finns en fysisk CD-skiva. Han säger också att den verkliga världen består av mycket mer än det som går att se eller känna. Det som är mänskligt konstruerat behöver inte nödvändigtvis vara mindre verkligt än det “naturliga”.

Ofta uppfattas virtualitet helt enkelt som datorbaserad. Att med en sådan tolkning av begreppet vidmakthålla distinktionen mellan verkligt och overkligt verkar mycket problematiskt, eftersom det skulle innebära att verkligheten inte kan innehålla datorer. Om nu datorer kan undantas verkligheten, varför inte också undanta telefoner eller böcker? Virtualitet kan alltså inte handla om verkligt eller icke-verkligt.

Kroppens närvaro eller frånvaro
Utöver frågan om verkligt/overkligt handlar en stor del av debatten kring virtualitet och internet om kroppens närvaro eller frånvaro. Fornäs till exempel, menar att kroppen alltid förblir ett oundkomligt grundvillkor i all kommunikation. Oavsett ny teknologi är våra fysiska kroppar det första och sista steget av varje kommunikativt agerande. Även den värld som skapas i cyberrymden är bunden till kroppsliga metaforer. Med detta tycks Fornäs mena att trots att vi på internet inte behöver säga “hon” eller “han” så gör vi det. Vi kan säga “vi hörs”, utan att hörseln egentligen är inblandad. Vi kan säga ”vi ses”, utan att ses in real life. Kroppen är därmed alltid närvarande.

Så vad gör datormedierad kommunikation mer overklig än annan typ av kommunikation? Tvärtom kan jag tycka att nätet många gånger erbjuder en större dos av ”verklighet” än annan interaktion. På nätet kan man leva, utveckla identiteter och agera, till skillnad från en bok, där andra kan agera och man själv enbart leva sig in i berättelsen. Genom till exempel telefon kan man visserligen agera, men inget lagras. Vårt samtal upphör när vi lägger på luren. Men internet finns så att säga oberoende av vårt samtal; (e)livet lever vidare oberoende av individen. Man lämnar alltid en sorts brus efter sig. Vidare upplever vi att vi är på samma plats som alla andra, trots att vi befinner oss på olika fysiska platser. Detta blir särskilt tydligt i dialog med andra. Känslan av att vara närvarande samtidigt, att vara socialt interaktiv inom en annan tids- och rumsordning, blir väldigt påtaglig.

För att återknyta till början av inlägget vill jag ge följande svar till min bekant: Min vardag är i allra högsta grad verklig. Relationerna som skapas och utvecklas finns. Kommunikationen med andra är levande och existerande. Informationen jag lämnar efter mig är ingen illusion; den svävar inte i luften.

Med detta sagt vill jag önska alla ”verkliga” och ”overkliga” vänner God Jul!

Tidigare inlägg om internets egenskaper och nätkommunikation:
Shanks abduktiva multilog
Polyfoni — ett nät av synpunkter
Multimedialitet på internet
Interaktivitet på internet
Hypertextualitet på internet

3 svar