I veckan höll jag en utbildning med fokus på krishantering i sociala medier för press- och medieansvariga på ett av våra politiska förbund. Jag diskuterade bland annat följande:
- På vilket sätt förändrar sociala medier krisarbetet
- Vilka typer av kriser uppstår i sociala medier och hur eskalerar dem
- Hur kan man som politiker förebygga och hantera blixtkriser
- Vad kan vi lära av tidigare politiska kriser
- Vilka är bloggandets stora fördelar i en kris, och hur kan dessa utnyttjas
- Drivkrafterna bakom spekulationer och ryktesspridning i sociala medier
- Vikten av en ständig dialog med ambassadörerna långt innan krisen inträffar
- Angreppssätt för att skapa lyckad dialog i sociala medier och en stabil relation med målgrupperna
- Hur hanterar man troll och provokatörer på bästa möjliga sätt
- Vikten av att förutse reaktionerna och konsekvenserna för att hela tiden ligga steget före
Därutöver hann vi göra två mindre scenarioövningar där deltagarna (ca 20 personer) fick hitta lösningar till en kris som startade i bloggosfären och spreds till Twitter, och en kris som började på Facebook och slutade med stora rubriker i riksmedia.
En del av utbildningen ägnades också åt den rädsla som flera har för sociala medier: ”Skriver jag ingenting, så blir det heller ingen kris.” Men att inte ta initiativ till kommunikation löser ingenting. Om du inte är en del av konversationen, var då säker på att den fortsätter utan dig! Och då är det förstås bättre att du är med och styr diskussionen åt en önskvärd riktining.
Rädd att det kan bli fel? Tänk då på följande grundläggande regler:
- Använd sunt förnuft
- Sekretess och tystnadsplikt gäller på samma sätt i sociala medier som i andra sammanhang
- Respektera organisationen och dina kollegor
Det finns givetvis flera upplägg för utbildning/föreläsning i kriskommunikation. Att blanda teori, exempel och praktik brukar vara det mest givande för deltagarna.
1 svar