Makthavare som vägrar ställa upp i avslöjande program såsom Uppdrag Granskning och Kalla Fakta. Ledare som undviker svåra frågor. VD:ar och personer i ledande positioner som ljuger och döljer sanningen. Makthavare som minimerar allmänhetens oro och upprördhet. Förnekelse, lögner och avslöjande efter avslöjande. Högt uppsatta politiker och ledare som förlorar sin karaktär framför kameran. Framträdandet är tillsynes självsäkert men samtidigt väldigt monotont. Ledare som tappar bort sin personlighet bakom en rad inövade fraser och fina ord som inte besvarar huvudfrågan. Brist på åtgärder och snabbt agerande. Reaktioner som trappar upp.
Så ser det ut idag.
Men Paul Ronge slår huvudet på spiken när han skriver att man inte kommer undan kärnfrågan, hur skicklig krishantering man än gör. Tidig och ärlig kriskommunikation lönar sig alltid och jag tror att vi i framtiden kommer att hamna i ett läge där makthavare också inser vikten av rätt agerande.
Det är det enda som kan rädda en organisation eller ledare från att hamna i ett läge där anseendet påverkas och ryktet skadas. Handling, etik och moral – inte ord.
Internet och sociala medier har fört oss närmare varandra. Individer, marknader, leverantörer och kunder förenas under ett och samma tak där vem som helst – oberoende av tid och rum – kan komma till tals. Det sociala mediet är polyfoniskt; det utmärker sig genom mängden röster. Alla pratar med alla, när som helst och var som helst. Gränserna mellan producent och konsument suddas ut. Åsikter sprids snabbare än någonsin. Diskussionstrådar växer snabbt och tycks nästan leva sitt eget liv. Kommunikationen upphör inte när ett samtal mellan två parter tar slut – andra kan komma in och nya tanketrådar kan ta vid. Och trots mängden stämmor, hörs fortfarande de individuella rösterna.
Det här innebär att felaktigheter och skandaler lättare avslöjas. Företagen äger inte längre ensamrätten till sina problem. Allt kommer ut i det offentliga. Spekulationer sprider sig som ringar på vatten, når fler människor och kan därför få större konsekvenser. Eftersom spekulationer sprids av människor som vi har personliga kopplingar till – på Twitter, LinkedIn eller Facebook – ökar också trovärdigheten för informationen. Det blir en masseffekt där det är lätt att hänga på. Kommenterar en, så kommenterar fler.
Enkelt uttryckt: andra definierar krisen åt dig. I högre grad än någonsin tidigare ligger kontrollen inte hos dig. Och du måste agera därefter för att inte tappa ditt anseende.
Det här är en trend som kommer att fortsätta och accelerera ytterligare. Jag tror att det innebär att företagsledare och makthavare måste vara ännu ärligare och öppnare i framtiden. De måste säga som det är för att inte hamna i ett försvarsläge. Felaktigheter måste läggas på bordet, skandaler måste erkännas och hanteras med transparens. Beteenden måste förändras. Åtgärder måste till. Det som inte är ärligt, genomskådas – och sågas. Tidig och uppriktig kommunikation kommer att bli mer vardag än undantag. Det är en naturlig konsekvens av den utveckling vi ser i medielandskapet och människans krav på öppenhet.
Vi är mitt i den här förändringen. Det sa jag också i Studio Ett när jag intervjuades om Telia Soneras mutskandal. I studion satt också Salomon Bekele, Pressansvarig på Telia Sonera och Fredrik Laurin, Uppdrag Granskning. Huvudfrågan var: Hur långt är det rimligt att våra svenska företag sträcker sig i uppgörelser i länder som till exempel Uzbekistan när det gäller att säkra kontrakt och affärsavtal? Och vilken skada orsakar Lars Nyberg, vd Telia Sonera, genom sin tystnad? I framtiden kommer tystnad och tveksamma affärer inte att tolereras. Att leva som man lär och agera rätt – det kommer att vara den enda vägen.
4 svar