fusioner – förvärv – konkurser

Glöm SAAB. Rädda istället underleverantörerna.


I natt satt jag och skrev en kommentar till media och nyhetsredaktioner om min åsikt om SAAB-fallet. Innan dess hade jag varit och fotat SAAB:s kontor på Årstaängsvägen 17 och gjort lite research kring SAAB:s underleverantörer.

Beskedet om Koenigeeggs tillbakadragande från köpet av SAAB har skapat en enorm besvikelse och osäkerhet kring huruvida SAAB kommer att klara sig. Det finns trots allt en stor risk för konkurs. Diskussionerna kring den här situationen har mest handlat om faran en eventuell konkurs skulle innebära. Man har pratat om mängden människor som skulle mista sina jobb, man har pratat om risken för att underleverantörer med utländska ägare skulle flytta produktionen till andra länder, och man har pratat om ett hot mot utvecklingen inom hela det svenska så kallade fordonsklustret. Den gemensamma uppfattningen har därför varit att vi bör göra allt i vår makt för att rädda SAAB från att gå under.

Men jag är tveksam till om lösningen verkligen är att hålla SAAB vid liv. Min forskning och mina case visar att större förändringsprocesser såsom SAAB just nu genomgår skapar känslor av oro, stress, turbulens och osäkerhet bland leverantörer och samarbetspartners. Det är den osäkerheten, snarare än förändringen i sig, som triggar så kallade nätverksreaktioner. Konsekvenserna som skulle uppstå av ett bortfall av SAAB uppstår redan nu och kommer att eskalera så länge SAAB och ovissheten kring SAAB existerar. Konsekvenserna sprider sig som ringar på vatten, som dominoeffekter, som jordbävningar. Reaktioner sprider sig från den ena aktören till den andra, och från den ena affärsrelationen till den andra. Vi ser redan nu hur flera av SAAB:s största leverantörer drar in krediter och begär kontant betalning. Flera leverantörer har också börjat jaga efter andra kunder för att minska på sin beroendeställning.

Även om kinesiska biltillverkare lägger ett bud på SAAB kommer osäkerheten och spekulationerna att finnas kvar. Det finns en gräns för hur långt man kan gå. Nu kommer alla förslag till lösningar att uppfattas som provisoriska. Det bästa är därför inte att hålla SAAB vid liv utan snarare att påskynda en eventuell konkurs och i stället fokusera på att minimera skadan för underleverantörerna. Varför dra ut på det? Varför utsätta drabbade företag för ännu mer påfrestningar? Lägg ner SAAB och få slut på spekulationerna och ryktesspridningen! Satsa istället på att stärka leverantörernas ställning på marknaden.

1 svar Följ diskussionen: "[...] är effekten av en långdragen process. Redan i november 2009 skrev jag ett inlägg med rubriken Glöm Saab. Rädda istället underleverantörerna. Redan då var jag skeptisk till att hålla Saab vid liv på bekostnad av andra aktörer på [...]..."

Ett litet boktips


Förra året medverkade jag i en bok som jag tycker att ni som är intresserade av konkurser ska läsa. Boken är redigerad av Karl Gratzer och Dieter Stiefel och samlar den senaste forskningen kring konkurser från flera olika perspektiv. Mitt kapitel i boken (med titeln A network perspective on bankruptcies, mergers and acquisitions) tittar specifikt på hur konkurser, fusioner och förvärv som typer av förändringsprocesser påverkar andra aktörer än de företag som är direkt involverade. Hur påverkas kunder, leverantörer och samarbetspartners? Hur påverkas pågående affärsrelationer? Hur sprider sig den ena reaktionen till den andra och från den ena aktören till den andra?

Köp boken här!

Kommentera