Socialstyrelsen

Socialstyrelsen misslyckas med sitt förändringsarbete


För att förbättra en arbetsplats och driva förändring måste ledningen vara öppen för de problem som finns. Man måste vilja se problem, inte blunda för dem. Man måste lyssna in, diskutera och utveckla. Man måste försöka förstå sina medarbetare och analysera varför negativa reaktioner uppstår.

Att se problem betyder också att se möjligheter och den potential som finns. Organisationer som styrs med slutenhet tenderar att stagnera eller till och med dras tillbaka och till slut kollapsa.

Socialstyrelsen har länge haft problem. Dålig samordning mellan avdelningar, ineffektivitet och svåra beslutsvägar har tvingat fram en omorganisation — en omorganisation som nu bemöts med stort missnöje. Jag tror att omorganisationen på Socialstyrelsen behövs. Den är nödvändig. Medicinalstyrelsen uppgick 1968 i Socialstyrelsen och sedan sammanslagningen har den del som jobbar med medicin och den del som jobbar med socialtjänst inte lyckats samarbeta tillräckligt väl. Sedan 1968 har man inte riktigt tagit tag i problemet. Ett av målen med förändringen nu har varit att föra de två verksamhetsgrenarna närmare varandra. Man vill också förstärka tillsynen av socialtjänst och hälso- och sjukvård genom att integrera och samordna de två tidigare separata tillsynsverksamheterna. Förslaget kom från regeringen under 2008 som sedan 2009 har satsat 30 miljoner kronor per år på integrationen. Genom att slå ihop tillsynen hoppas man lösa de problem som funnits mellan kommunernas och landstingens insatser i vårdkedjan och människor ska slippa hamna i kläm i ett byråkratiskt system.

Förändringen behövs men hanteras på fel sätt. Och när negativa reaktioner inte tas på allvar blir jag oroad. Trots stort missnöje och vantrivsel på Socialstyrelsen är handläggarna på socialdepartementet inte bekymrade, vilket är väldigt anmärkningsvärt.

Förra veckan publicerade Statskontoret resultaten av en granskning av Socialstyrelsen. Granskningen visar en hel rad med problem. Samtliga problem är tecken på misslyckat förändringsarbete. Organisationen upplevs som toppstyrd, medarbetarna känner inte att de har mandat för att utföra ett bra jobb, ledningen brister i sin kommunikation, personalen känner ingen öppenhet eller delaktighet, det är hög arbetsbelastning och det råder otydlig ansvarsfördelning. Cirka 70 procent upplever att de inte kan påverka planeringen av sitt arbete, nästan 40 procent av medarbetarna vågar inte presentera idéer utav rädsla för att bli kritiserade och en tredjedel har drabbats av ohälsa på grund av dålig arbetsmiljö.

Dessa problem har av tidigare forskning beskrivits som tecken på misslyckade förändringsprocesser. Och på socialdepartementet är man ändå inte oroad. På Socialstyrelsen nöjer man sig med att göra en arbetsmiljöplanering under hösten.

Förändring må vara nödvändig. Förändring är ofta väldigt svårt. I många fall tappar man personal på vägen. Men det kvarstår att förändringsarbete måste hanteras med öppenhet, delaktighet och känsla för medarbetarnas perspektiv och upplevelser. Det kvarstår att personalen måste involveras och släppas in i processen innan det är för sent.

NOT: Även Expressen skriver nu om den sjuka kulturen på Socialstyrelsen.

1 svar Följ diskussionen: "Blogs you should be reading... please visit the sites we follow, including this one, as it represents our picks from the web......"

Totalstyrelsen vs. Socialstyrelsen — Bättre kommunikation tack!


I helgen inleddes en intressant diskussion om Totalstyrelsen vs. Socialstyrelsen. Bloggen Totalstyrelsen, som skrivs av en anonym anställd på Socialstyrelsen (under bloggpseudonymet Gullan), riktar hård kritik mot den egna organisationen och ledningen. Att bloggen finns måste ses som en indikation på att det är lågt i tak på Socialstyrelsen och som ett tecken på missnöje med den rådande byråkratin, de senaste organisationsförändringarna och den nuvarande ledningen.

Och istället för att öppet diskutera de djupt rotade problemen och fundera på vad som ligger bakom Totalstyrelsens existens, väljer man att inte kommentera bloggens inlägg, varken internt eller externt. För några dagar sedan skrev Gullan: “För övrigt är Gullan lite sur idag. Intranätet hade en stor artikel om hur Totalstyrelsen skildras i olika bloggar. Trots att antalet läsare av denna blogg har ökat dramatiskt de senaste två veckorna nämndes Gullan inte alls i artikeln…”

Man tror att man kan ta död på bloggen genom att inte diskutera den och inte bemöta den; att det är en fluga som så småningom försvinner.

Men det är fler och fler som faktiskt följer Totalstyrelsen. Det är fler och fler som kommenterar. Det är fler och fler som “ansluter sig” till Totalstyrelsens tankegångar. Sånt brukar också leda till att grupperingar skapas. På ena sidan finns de som står på ledningens sida och vidhåller att Totalstyrelsen bara är negativ ryktesspridning. På andra sidan finns de som tycker att det ligger något i det Totalstyrelsen lyfter fram. De som inte riktigt har bestämt sig än och känner sig kluvna blir föremål för erövring och övertalning.

Hallå? Hur kan en sån stor organisation inte ha bättre näsa för krishantering och kriskommunikation? Hur kan en sån organisation tro att avfärda är kraftfullare än att tidigt och öppet kommunicera? Är det inte så missnöjet eskalerar? Är det inte så rykten sprids om vad som är sant och vad som är falskt? Är det inte så osäkerheten och korridorsnacket tar över?

“Men det är väl inte alltid så enkelt”, kan man tycka. “Det är ju bättre att dämpa ner diskussionen än att ventilera”. Gullan ger svaret:

”Gullan vill tro att sanning inte är farligt. Och att tillit och förtroende är något man förtjänar. Om Totalstyrelsen förtjänar förtroende får den det. Det väcker mer misstankar och osäkerhet när man försöker dölja vad som händer. Gullan, som har stor respekt för all god vilja och kunskap som arbetskamraterna har, tycker att Totalstyrelsen för det mesta förtjänar förtroende. Det finns säkert fler myndigheter som skulle må bra av att vädras!”

Det enda sättet att förhindra osäkerhet och ryktesspridning är genom tidig och öppen kommunikation!

Lämna ett svar