Jag har tidigare skrivit om SCA-skandalen och de konsekvenser som uppstår när toppdirektörer på ett bolag med stark miljöprofil, och vars främsta affärsidé är hållbarhet, spenderar aktieägarnas pengar på dyra privatjet. Företagsledare som under en grundlig granskning tror att de kan vifta bort en förtroendekris av den digniteten genom att anklaga media för häxjakt och avlyssning. Utan självkritik. Jag har också skrivit om Stora Enso – bolaget som skryter om sitt CSR- och hållbarhetsarbete; som fått utnämningar och ägarberöm för sitt sociala ansvar och vars grundläggande värderingar plötsligt ifrågasätts när sanningen bakom orden visar att ledningen mörkat barnarbete i leverantörskedjan i Pakistan, och dessutom ljuger när verkligheten hinner ikapp.
Jag tror på ett krismedvetet beslutsfattande. Det innebär helt enkelt att man fattar beslut som man kan stå för. De affärer du inte vill berätta om öppet, ska du heller inte genomföra. Att vilja mörka baksidan av en affär bör ge tydliga signaler om att något inte går rätt till.
Samtidigt innebär transparens inte att du som företag måste göra allting rätt från början – istället innebär transparens att du ska vara öppen med de problem du stöter på och i vilken takt du har för avsikt att åtgärda dem. På så sätt kunde Stora Enso ha förebyggt krisen, dödat avslöjandet och till och med kammat hem några pluspoäng.
Så kunde även byggjätten Skanska ha agerat. Bolaget misstänks för att ha betalat ut 35 miljoner kronor i mutor för att säkra ett kontrakt på ett motorvägsbygge i Tjeckien 2010. Enligt Ekot ska bolaget i samband med en internrevision 2011 ha upptäckt mutor. Skanskas dåvarande revisionschef bekräftar för Ekot att den tjeckiska vd:n Dan Tok – numera landets transportminister – då erkände att det handlar om mutor, varpå ett möte hölls med Skanskas vd Johan Karlström, finansdirektören Peter Wallin och Östeuropachefen Roman Wieczorek. Han menar att ledningen ska ha informerats men att inga åtgärder vidtogs. Idag förnekar ledningen att de fått sådan information och menar att internrevisionen 2011 inte visade på några etiska övergrepp. Skanskas styrelseordförande Stuart Graham bekräftade först för Ekot att det har rapporterats till styrelsen om de misstänkta mutorna. En dag senare ändrade han sig och menar nu istället att han inte informerats om mutmisstankar. Samtidigt har riksenheten mot korruption beslutat att granska fallet. Caset påminner om Telia Soneras mutskandal. Samma misstag upprepas.
Etik är ett av Skanskas fyra mest prioriterade områden. Som en del av storbolagets grundläggande kärnvärden finns ”Noll etiska övertramp”. Skanska har ”nolltolerans mot alla former av korruption, bestickning, mutor, illojala konkurrensbegränsande åtgärder, diskriminering eller trakasserier”.
Ett bolags värderingar ska vara vägledande för dess affärer – de är till för att motivera eller förkasta verksamhetsbeslut och på så sätt skydda bolagets förtroendekapital. Jag brukar definiera en förtroendekris som ett gap mellan ord och handling. En obalans mellan å ena sidan företagets varumärkeslöfte och kärnvärden, och å andra sidan vad företaget säger eller hur det agerar i en konkret situation. Löften bryts. Ju större gapet är, desto allvarligare och långvarigare blir förtroendekrisen. Det är därför oerhört viktigt att inte hamna i en situation där företagets kärnvärden ifrågasätts – att inte hamna i ett läge där varumärkeslöftet upplevs som tomma ord och den bild man försöker leva upp till uppfattas som osann.
En klassisk fråga, och som jag också fick i P1 Morgon i samband med SCA-skandalen, är: Hur kommer det sig att samma misstag upprepas om och om igen, när konsekvensen ofta blir att företaget står med rumpan bar och ledningen tvingas avgå? Lär de sig aldrig av andras misstag? Det finns flera faktorer i det här: Det finns fall där ledningen tappar greppet om verkligheten och blir fartblinda, de ser inte hur det skulle uppfattas av andra och förstår inte kritiken som riktas. Det handlar också om liten förståelse för medielogiken. Många toppchefer förstår inte att de själva i panik bidrar till att dramaturgin blir än häftigare. Dessutom är strutsmetoden ett mänskligt beteende i krissituationer – de allra flesta vill gå och gömma sig istället för att hantera och agera. Det är också därför utifrånperspektivet är så viktigt. Att ta in professionell hjälp, någon som med integritet och brutal ärlighet kan kritisera det som görs fel och ställa de absolut värsta frågorna som måste besvaras och förklaras.
Lämna ett svar