Arbetsmarknadsministern Hillevi Engströms vägrade svara på journalisternas frågor om hur länge hon och regeringen tyckt att situationen på Arbetsförmedlingen och med den avsatta generaldirektören Angeles Bermudez-Svankvist varit ohållbar.
Arbetsmarknadsministern höll en kort presskonferens i söndags där hon meddelade att Angeles Bermudez-Svankvist får sparken som generaldirektör på Arbetsförmedlingen. (Läs mitt tidigare inlägg GD Angeles Bermudez-Svankvist får sparken – säger att det är ”business as usual” dagen innan) Men på journalisternas frågor hade hon inga svar.
Hillevi Engström höll ett pinsamt dåligt medieframträdande och hamnade i den typiska krishanteringsfällan, papegojmetoden. Hon hänvisade hela tiden till ”den sammantagna bedömningen” trots att journalisten ställde frågorna om och om igen. Hon dumförklarade tittarna och hon dumförklarade väljarna. Precis det sa jag i en intervju med Aftonbladet.
Ofta beror papegojmetoden på att personen i fråga inte vill placera sig själv i en situation där hon måste ta ställning och hållas ansvarig för händelseförlopp eller beslut. Engström hänvisade därför hela tiden till ett konsensusbeslut. Konsekvensen blev att hon gjorde sig löjlig i TV.
Engströms usla mediehantering påminner om Juholt i en intervju med Agenda där han satt och slingrade sig undan huvudfrågan och upprepade samma otydliga svar gång på gång – ett inövat svar som han höll sig fast vid för att inte ta ställning och behöva beskriva sin egen del i diskussioner och beslut.
Uppdatering 18 september 2013: Dagens Arena rapporterade igår om statsministerns förändringar i regeringen och refererade till det jag sa i Aftonbladet om Hillevi Engströms pinsamma medieframträdande i samband med presskonferensen där hon berättade att Arbetsförmedlingens generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist fått sparken. Citatet säger nog en del om vad jag tycker om ommöbleringen.
En usel mediehantering har vi också sett hos migrationsminister Tobias Billström. Amerikanska ambassaddokument hade avslöjat att han och utrikesminister Carl Bildt ville begränsa antalet irakier i Sverige och att de hade handlat på ett sätt som stred mot den svenska invandringspolitiken. Både Carl Bildt och Tobias Billström tackade nej till intervjuförfrågningar och när Billström till slut gick med på en intervju besvarade han samtliga frågor med ”inga kommentarer”. Under 3,5 minuter, vilket är en evighet i intervjusammanhang, stod Billström och sa ”inga kommentarer”. Det är både pinsamt och patetiskt.
Eller den tidigare finansministern Bosse Ringholm som vid en presskonferens 1999 meddelade att Riksrevisionsverkets generaldirektör Inga Britt Ahlenius skulle avgå, och sedan valde att upprepa en enda fras, ”Hon har uttryckt intresse för ett annat uppdrag”, som svar på alla frågor under hela anförandet.
3 svar Följ diskussionen: "[…] till att helt enkelt rekommendera att inte säga något annat än den inövade frasen (tänk Tobias Billström, Bosse Ringholm, Hillevi Engström, Maud Olofsson med flera). Känslan att inte ha kontroll går förstås att göra något åt genom […]..."