Gästinlägg av Erik Fors-Andrée
En normal sommardag har Tillväxtverkets webbplats kring 500 besökare. När DN publicerade sin granskning av myndighetens bokföring 30 juli hade samma webbplats över 8000 besökare. Siffran dalar sedan ner igen till knappt 1000 besökare redan 5 augusti, men återtar igen 6 augusti när Christina Lugnet får sparken som generaldirektör: nästan 6000 besökare.
Organisationens webbplats är en väldigt bra indikator för krissituationer. 8000 besökare kan tyckas lite, men det är förstås skillnaden jämfört med normaldagen som är det intressanta i det här sammanhanget. Det är förvånansvärt få organisationer som använder den här informationen. Den används på sin höjd av IT-avdelningen som bevakar trycket på servrarna, men informationen når sällan fram till andra beslutsfattare, på till exempel kommunikationsavdelningen.
Jag var på semester i de jämtländska skogarna under krisen på Tillväxtverket, så jag följde inte deras webbplats från dag till dag. Men av allt att döma valde myndigheten att enbart beröra krisen genom sitt vanliga nyhetsflöde. Just nu ser det ut så här:
Vid en kris söker väldigt många människor information på internet och i mycket stor utsträckning från den som man tycker är källan: Den organisation som krisen handlar om. När 8000 besökare går till www.tillvaxtverket.se i ett specifikt syfte så är det dålig användbarhet att bara nyttja det normala nyhetsflödet. Dessutom är det dålig krishantering. En kris ska tas på allvar.
Krishantering på webben
Bra krishantering på webben bygger på en flerstegsmodell. Det numera nedlagda Verket för förvaltningsutveckling (som ironiskt nog bitvis var en föregångare till Tillväxtverket) föreslog en trestegsmodell och liknande upplägg återfinns också i många andra beskrivningar av krishantering på webben. Varje organisation måste anpassa kristrappan till sina förutsättningar. Så här såg det till exempel ut tidigare (förhoppningsvis fortfarande) för Socialstyrelsen:
Steg 1 – Webbplatsen fungerar som vanligt
Exempel: En ny typ av influensa bryter ut i Thailand. Informationen är än så länge knapphändig, men man tror att detta kan leda till en större epidemi.
Information om krisen publiceras tillsammans med webbplatsens ordinarie information. Man skriver till exempel nyheter på startsidan och på utvalda ämnessidor.
Steg 2 – Tydlig markering av krisinformation
Exempel: Influensan sprider sig och de första fallen konstateras i Sverige.
Information om krisen exponeras i en grafiskt markerad ruta på startsidan samt på utvalda ämnessidor. Från krisrutan kan besökaren komma till en särskild plats på webbplatsen där man hittar mer information.
Steg 3 – Krisinformation syns på hela webbplatsen
Exempel: Stora delar av befolkningen i Sverige sjuknar in och risk finns att viktiga samhällsfunktioner drabbas.
Information om krisen exponeras i en grafiskt markerad ruta på samtliga sidor på webbplatsen. Från krisrutan kan besökaren komma till en särskild plats på webbplatsen där man hittar mer information.
Steg 4 – Särskild startsida
Exempel: Extrema lägen där man kan förvänta sig mycket stort tryck på webbplatsen eller där det finns särskilda skäl att fokusera helt på krisen.
Webbplatsens ordinarie startsida ersätts av en enklare sida som enbart innehåller information om krisen. Ordinarie funktionalitet såsom sökfunktionalitet går inte att komma åt.
Tillväxtverket har uppenbarligen inte funderat på hur de ska trappa upp informationen på webbplatsen under en kris. De har legat kvar i steg ett och nöjt sig med att publicera nyheter i det vanliga nyhetsflödet. Givet hur situationen varit och med stöd av besöksstatistiken borde man ha gått minst till steg två, kanske även steg tre.
Erik Fors-Andrée driver VD-bloggen. Han är delägare och tidigare VD på Stance juristbyrå och reflekterar om ledarskap och personlig utveckling samt VD-rollen. Erik är också grundare till Lunchkalendern. Och självklart är han min kära make.