Självklart bör vi göra det!
Att företagsekonomer ska syssla med offentlig sektor kan av många kännas tveksamt, men jag tror att de flesta skulle hålla med mig om att offentlig sektor sysslar med företagsekonomi. Offentlig sektor, precis som vinstdrivande företag, sysslar med marknadsföring, varumärkesutveckling, redovisning, identitetsskapande, ledarskap, positionering, och så vidare. Också organisationer inom offentlig sektor ska vara lönsamma på ett eller annat sätt. Räntabilitet är visserligen inte det passande lönsamhetsmåttet, men det finns andra mått som mäter hur effektiva organisationer är. Till exempel kan Socialstyrelsens lönsamhet mätas i hur vården från år till år förbättras; Rädda Barnens lönsamhet kan mätas i hur många barn som räddas relativt de resurser som organisationen besitter.
De flesta tenderade att hålla med mig om det här resonemanget. En annan forskare argumenterade också för den enorma samhällsomvandlingen företagsekonomer går miste om genom att inte inkludera offentlig sektor i diskussionen. Ska vi verkligen överlämna offentlig sektor till statsvetare? Det är ju vi som kan organisationer bäst! Det är ju vi som kan organisering, koordinering och styrning bäst!
Bland skeptikerna fanns det en forskare som menade att vi företagsekonomer inte ska studera medborgarfrågor. Han menade att skulle vi studera offentlig sektor skulle vi också behöva studera andra sidan av myntet, alltså medborgarna. Men det här är inget hållbart argument. Företagsekonomer med inriktning mot konsumentmarknadsföring och marknadskommunikation studerar just individer. De är nere på individnivå och ställer sig frågor som: Hur ser konsumenternas köpbeteende ut? Varför köper vissa den här produkten och andra inte? Vad skiljer kundsegmenten åt? Mycket psykologi och sociologi krävs för att förstå varför vi människor beter oss på det sätt vi gör.
Lämna ett svar