I senaste numret av Universitetsläraren intervjuas jag om bloggande forskare. Ämnet är i allra högsta grad aktuellt, inte minst bland akademiker själva. Artikeln i Universitetsläraren diskuterar nytta och problem för forskare som bloggar, och visar genom att referera till en avhandling om just bloggande forskare att fördelarna överväger nackdelarna.
I samband med intervjun kom jag att tänka på ett antal punkter som kanske är värda att inkludera i den fortsatta debatten:
Bör vi skilja mellan bloggande forskare och forskarbloggar? För mig är en forskarblogg en blogg som följer ett visst projekt över tid; som följer resultat och tillvägagångssätt. Kanske kan vi likställa en forskarblogg med ett företags utvecklingsblogg. En bloggande forskare däremot kan på ett friare sätt applicera teorier och resultat på dagsaktuella händelser och föra en mer allmän diskussion. Bloggen behöver med andra ord inte vara direkt knuten till ett visst forskningsprojekt.
Den vanligaste kritiken jag har stött på från akademiker själva handlar om att forskare genom att utnyttja sociala medier avslöjar idéer och resultat som ännu inte publicerats. Men transparens och öppen kommunikation betyder inte att bloggaren avslöjar känslig information. Kritiken bottnar egentligen i en djupt rotad tradition som säger att forskningsresultat först måste publiceras i högt rankade vetenskapliga tidskrifter. Det är en värderingsfråga och jag tycker det vittnar om ett väldigt snävt synsätt på vad forskning är till för.
Kritiken bottnar också i okunskap och rädsla för vad bloggande och sociala medier innebär. Man avfärdar bloggandet som något farligt och hotfullt. Men till alla bloggande forskares försvar säger jag så här: Gränsen mellan privat och yrkesliv har suddats ut. Vi har inte längre en tydlig 8-timmararbetsdag. Vi kan sitta var som helst och när som helst och jobba och bearbeta information. Vi lever i en delaktighetskultur. Vi vill dela med oss och skapa diskussion. Vi vill låta perspektiv mötas och idéer utvecklas tillsammans.
Varför inte ha en mer positiv människosyn som går bortom tvivel och osäkerhet? Vi måste lita på varandras omdömen. Varje bloggare måste självklart använda sunt förnuft för att behålla sin trovärdighet. En forskare ska förstås inte missbruka sin tjänst eller trivialisera vetenskapen genom att uttala sig om något långt borta från sitt expertområde. Det finns kanske några få dåliga exempel, men det betyder inte att bloggandet som fenomen är dåligt. En seglare som navigerar fel är kanske en dålig seglare. Men det betyder inte att segling i sig är en dålig sport. Jag ser det som väldigt positivt att antalet svenska forskare som bloggar ökar, och att det finns de som stödjer och främjar den utvecklingen.
I Universitetslärarens artikel används min blogg www.jeanettefors.se och Åsa Larssons blogg Ting och Tankar som exempelbloggar för forskare som vill börja dra fördel av sociala medier. Jag ger också tips på hur man gör för att bli läst.
4 svar