Med anledning av veckans reportage har jag varit ute på stan och pratat med folk om nedläggningen av SOUK. Bland de jag har diskuterat med finns Anna Holm och Lovisa Hallén som öppet beskrev sina åsikter om det som har hänt.
Både Anna och Lovisa jobbar på Ur och Penn mitt emot gamla SOUK i Stockholm. De menar att nedläggningen av SOUK skapade inte bara besvikelse bland tidigare besökare och besvär för SOUK-butikerna, utan också allvarliga konsekvenser för kringliggande butiker i samma område. De konstaterar att den stora störningen på Drottninggatan som nedläggningen av SOUK har inneburit har medfört färre kunder för Ur och Penn. Tidigare har det varit så att kunder på väg till eller från SOUK har passerat Ur och Penn och kikat på sortimentet. Nu har det beteendet förändrats.
För mig är det här oerhört intressant eftersom jag i min forskning har kunnat observera liknande mönster. Kritiska händelser – såsom konkurser, fusioner, förvärv och andra större organisationsförändringar – innebär ofta konsekvenser som sprider sig som ringar på vatten, som dominoeffekter. Reaktioner sprider sig från den ena aktören till den andra och bildar en serie av nätverksreaktioner som i vissa fall kan sluta riktigt illa. Viktiga frågeställningar blir då: Hur kan skadan minimeras? Har källan till skadan – i det här fallet den tyska fastighetsägaren CRI – något ansvar gentemot andra aktörer annat än att skydda sin egen verksamhet?
Hur kan skadan minimeras?
I de allra festa fall tror jag att det är möjligt att minimera farliga nätverksreaktioner. Det kan göras genom tydligare och tidigare kommunikation, bättre styrning av själva förändringsprocessen, tydligare mål och motiv, och så vidare. Men i just Ur och Penn:s fall har jag svårt att hitta hållbara förslag. Jag tror faktiskt inte att skadan för Ur och Penn hade kunnat minimeras.
Annas och Lovisas beskrivning pekar på att problemet ligger i människors rörelsemönster ute på stan. Människor är helt enkelt vana vid att följa en specifik runda som känns naturlig och bekväm. En sådan runda möjliggörs eller hämmas av den infrastruktur som vi rör oss i. Idag kan vi ju gena från SOUK:s gamla lokal tvärs över till Sergelgatan, och på vägen ligger Ur och Penn. De individer som av ren vana brukar titta in i Ur och Penn till eller från SOUK förändrar sitt beteende oavsett hur snyggt den tyska fastighetsägaren CRI sköter nedläggningen.
Anna berättar att det nu ryktas om att Media Markt ska ta över den tomma lokalen. Hon vet inte på vilket sätt den typen av butik kommer att locka människor på Drottninggatan.
Har källan till skadan något ansvar gentemot andra aktörer annat än att skydda sin egen verksamhet?
Varje aktör på marknaden är organiskt bunden till sin image. Företagets image berörs otvivelaktigt under kritiska perioder, något som kan föra med sig allvarliga konsekvenser. Teorier visar att otillfredsställda kunder och leverantörer kan straffa källan till skadan genom sociala påtryckningar, tillbakadragande, sanktioner för framtida affärer, svagare rykte och prestige. Att bibehålla en positiv bild av sig själv bör därför vara självklart. Men problemet uppstår när källan till skadan (frivilligt eller ofrivilligt) planerar att inte finnas kvar. Vid konkurs eller nedläggning finns det så att säga ingen anledning för företaget att ta hänsyn till hur andra reagerar.